Så himla bekant det är

Det har blivit en hel del jobb det här året. Mindre än jag trodde, och mer periodvis än jag kanske trott också. Men trots allt, efter bara några få dagar tillbaka så känns det som att jag aldrig varit borta. Allt känns så familjärt och hemtamt. Lösenorden och kortkommandona sitter där dom ska. Sidmallar, artikeltyper och snabbformateringen känns också väldigt bekant. Att hålla mig vaken under tolvtimmarspassen går bra och även att lyssna på tv:n till höger, kollegan till vänster, fotografen och reportern lite längre bort och chatta med en vän. Samtidigt. Kanske inte helt koncentrerad på allt, men mulitaskingen har inte helt försvunnit vilket känns skönt.

jobb

Det känns till och med helt okej att göra Ettan, något jag alltid hatat tidigare. Så lite distans har jag fått till det här med tidningsmakeri trots allt. Jag kan dock fortfarande inte läsa de tidningar jag varit med och ritat. Inte dagen efter iallafall. Väntar jag några dagar går det bättre.

Jag irriterar mig fortfarande på samma saker, men det känns lindrigare nu när jag vet att det bara är en viss period och att jag sen får återvända till skolan och lära mig en massa nya saker. Till hösten ska vi bara läsa två kurser: ”Att undersöka sociala fenomen” och ”Det sociala verksamhetsfältet – Socionomers arbetsuppgifter och professionsroller” men jag längtar redan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s