”Döden gör mig väldigt levande”

Det finns otroligt mycket som är bra med sommaren. Men förutom de självklara sakerna som sol, värme och ledig tid är Sommar i P1 ett av de bästa. De lyckas varje år få ihop en fantastisk blandning människor, och även om jag inte lyssnar på eller gillar alla är det alltid några som fastnar lite extra. Än har bara drygt en vecka gått av sommarens sommarvärdsskörd, men redan är det tre som gjort just det.

Först ut var Jonas Gardell som fick mig att gråta på gymmet. Mitt bland kroppsbyggarna gjorde jag mitt bästa för att hålla tillbaka mina tårar när han pratade om de män som inspirerat böckerna om de tårar som torkades med handskar. Och när det här ljudklippet fann mina öron gick det inte längre, utan tårarna kom. När han berättade hur mycket kronprinsessans närvaro betydde så fick jag rysningar. Otroligt starkt.

 

Nästa bekantskap, som dessutom var helt ny för mig, var Katarina Gospic, hjärnforskare, företagare och författare. Hon sa följande ord som letade sig rätt in i hjärnan. Så sant, så svårt och så ovanligt.
”Bra ledarskap handlar om att fatta beslut som tillgodoser våra hjärnors behov medan dåligt ledarskap handlar om det motsatta. Så hur fungera det? Vad är bra ledarskap från ett hjärnperspektiv? Superförenklat handlar det om att belöna människor för deras insatser, att skapa goda sociala relationer och att undvika att trigga människors stressystem under en längre tid. När vi agerar på detta sätt håller vi uppe motivationen och undviker sjukdom.”

Till sist den man som fått sätta rubriken på det här inlägget. Det är svårt att med ord beskriva hur hans ord går rätt in i hjärtat. Idag var jag visserligen inte på gymmet utan hyfsat ensam på marsch runt broarna, så jag kunde låta tårarna flöda fritt. Jag har redan lyssnat genom det två gånger. För när Kristian Gidlund berättar något, då kan det behövas flera gånger innan man förstår allt han vill och kan säga genom några få ord och antydningar. Och när han läste upp brevet till barnet han aldrig kommer att få, då förstår man vilken fantastisk människa världen kommer att gå miste om.
”Vackraste, underbara unge. Vi kommer aldrig att ses. Men jag älskar dig ändå. Det har jag gjort från första gången som jag kom att tänka på dig. Jag har längtat efter dig sedan dess. Längtat efter att få hålla om dig. Efter att få dela hemligheter. Skratta och gråta. Leka över sommarängar och springa genom stormar.”

Annonser

En reaktion på ””Döden gör mig väldigt levande”

  1. Ping: Arv, miljö, öde, fri vilja och lite annat | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s