Fort ska’re gå! Fast egentligen inte…

Jag vet inte var farträdslan kom ifrån. Men den har funnits där så länge jag minns. Pappa tyckte det var kul att göra ”handbromsare” med oss barn (inte mamma) i bilen, men jag gillade det aldrig. Jag förstår inte tjusningen med karuseller och det var snudd på att jag skulle få parkeringsböter när det var min tur att testa köra familjeskotern i barndomen. Så att just jag skulle halka in på motorsport kändes minst sagt otippat.

Det började med en pojkvän som skruvade åt en kompis som körde rallycross, vilket fick till följd att även jag kuskade runt i den blåa bussen några säsonger. Huvudsakligen i Norr- och Västerbotten, men till och med så långt som till Strängnäs åkte vi. Jag hjälpte till med det jag kunde, fotograferade, tog hand om hemsidan och stod för en liten del av markservicen. Men himla kul var det och jag lärde känna många intressanta människor.

Nästa pojkvän körde folkrace. Resorna blev både färre och kortare men eftersom diverse släktingar och vänner till honom också körde hängde vi rätt ofta på tävlingar ändå. När det tog slut och jag tyckte mig behöva en utmaning satte jag mig själv bakom ratten. Snällt sagt var jag inte bäst på banan, men kul hade jag! Jag har till och med en pokal i bokhyllan som minne från den här tiden. Det blev dock bara en säsong, tiden räckte inte riktigt till och ärligt talat tyckte jag nog det kändes lugnare och skönare att sitta vid sidan av.

folkracefolkrace2

Men intresset för motorsport finns kvar och häromveckan var det dags för en ny bekantskap för mig: Speedway! Vi gick och såg Hammarby–Indianerna på Gubbängens IP eller ”Gubbis”. Har aldrig ens sett en match på tv och visste inte hur det fungerar. Men det visade sig vara snabbt, höggljutt, grusigt, spännande och kul, ungefär som väntat. Kameran var såklart med och även om jag hela tiden fick passa mig och vända mig bort när de passerat för att skydda mig och kameran från värsta grus-duschen så blev det några hyfsade bilder. Svåraste visade det sig – inte helt otippat – vara att få skärpa.

DSC_0005DSC_0031DSC_0037DSC_0051DSC_0003DSC_0062DSC_0080DSC_0078DSC_0075DSC_0100

Annonser

5 reaktioner på ”Fort ska’re gå! Fast egentligen inte…

  1. Ping: Jag upphör aldrig att förvåna | Hannas historia

  2. Ping: Vatten, vatten, bara vanligt vatten… | Hannas historia

  3. Ping: Folkrace | Hannas historia

  4. Ping: Helt spontant | Hannas historia

  5. Ping: Snabbt och högljutt | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.