Landsbygdsromantik

Jag har vuxit upp på en bondgård. Vi hade höns, grisar, katter (en hel hop eftersom de envisades med att bli sjuka eller påkörda hela tiden), hästar, får, marsvin och kaniner. Men aldrig kor. Våra närmsta grannar hade, och en lite längre ner i byn. De gick ute på somrarna och en av deras hagar gränsade till fotbollsplanen. Jag vet spelare som sagt att de gjorde allt för att hålla bollen på plan, för att slippa springa ut i hagen och hämta bollen. Och hur psykande är det inte att ha femtio kor som bedömer minsta löpsteg man tar?

Så det går inte att komma ifrån att det, för mig, är något extra mysigt och rogivande över betande kor. Lite landsbygdsromantiskt barndomsminneskänsla, som jag försökte förklara för Anton som inte alls förstår min fascination. Jag föreslog att vi skulle sova med öppet fönster och persiennen uppe för att få en extra ko-dos i natt, men tydligen sover de inne i sin lagård så den planen föll. Men jag kunde iaf inte låta bli att gå ut och låta kameran jobba lite. De står ju trots allt bara runt knuten på vår semesterbostad och de är ju så fina.

DSC_0003DSC_0005DSC_0016DSC_0020DSC_0045DSC_0065DSC_0068DSC_0069DSC_0075DSC_0082DSC_0096 DSC_0093

Annonser

3 reaktioner på ”Landsbygdsromantik

  1. Ping: En djurisk vecka | Hannas historia

  2. Ping: Sommar i Sjöbotten | Hannas historia

  3. Ping: På grönbete | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s