Irriterad

Det finns en sak som stör mig mer än allt annat. Och det är människor som tror sig ha rätt att tolka andra människors känslor och upplevelser. Och i förlängningen tro sig ha rätt att döma andra människors sätt att uttrycka dem. Det aktualiserade sig i veckan när Kristian Gidlund gick bort. Hans texter, berättelser och hans nakna öppenhet i blogg och bok berörde många, och därför blev såklart hans död också väldigt uppmärksammad på olika sätt.

Som ett brev på posten kom då de som tyckte att andra bara överdrev, att hur kunde de sörja en de inte kände när folk dör i cancer varenda dag, att man hellre skulle bry sig om de runt om sig och minnas de man haft nära sig, istället för att sörja en helt okänd människa. Samma sak hände efter massakern på Utöya, att vissa tyckte att andra var hycklare som uppmärksammade och sörjde dessa ungdomar särskilt, när ungdomar dör varje dag i krig, olyckor och svältkatastrofer runt om i världen. Sen fanns såklart de som tyckte att andra sörjde och uppmärksammade det för lite, med tanke på hur nära och hemskt det var.

Det föranledde mig att skriva följande inlägg på Twitter, och det står jag för än. Med det utökade påpekandet att det inte bara gäller Twitter och Facebook, utan livet i stort.

Skärmavbild 2013-09-19 kl. 12.17.40

Skärmavbild 2013-09-19 kl. 12.17.52Skärmavbild 2013-09-19 kl. 12.18.02

Och ja, jag inser det paradoxala i att kritisera folk som kritiserar. Men jag hävdar att hänsyn och förståelse är viktigast. Så jag kritiserar bristen på det, mer än människorna i sig.

Annonser

En reaktion på ”Irriterad

  1. Ping: En viktig skillnad | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s