För framtids segrar

Eftersom jag i år hade lyxen att få skjuts till campingen med all min packning började dagen inte riktigt lika snortidigt som förra året. Men inte stiger man ofta upp den här tiden inte.

IMG_7248

Jag kände knappt någon på bussen och hade dessutom hade en hemtenta att roa mig med på vägen ner, så bussresan blev lite lugnare än förra året. Överlag var vi mycket färre på bussen. Så få att de har satt en minimigräns på 28 pers för om det ens ska bli nån resa nästa år. I år var vi bara sexton. Tyvärr. Men alla hade såklart samma mål i sikte vilket gör att man snabbt blir bekant med alla.
IMG_7255IMG_7260Fram kom vi och precis som förra året var Vasaloppsmässan kaotisk och fylld med kändisar.

IMG_7262

Anne Lundberg och Katarina Hulting ska göra en Tjejklassiker. Intervjuades av Jovan Radomir.

Anne Lundberg och Katarina Hulting ska göra en Tjejklassiker. Intervjuades av Jovan Radomir.

Richard Herrey. Lite suddig, men dock.

Richard Herrey. Lite suddig, men dock.

Trots denna trevliga uppladdning var jag rätt nervös inför loppet. Veckan innan hade jag skrotat under en skidtur och sträckt mig i ryggen. Pga tidigare historia med min rygg visste jag att det kunde bli riktigt ont om det vill sig illa. Så dagen innan resan fick mamma massör rycka ut och det gjorde hon såklart så gott hon kunde. Men trots det och min uppladdning med voltaren-kräm, liniment och Ipren var jag hyfsat nervös för vad min rygg skulle hitta på.

IMG_7291

Nästa sak att vara nervös för var vallan. Efter att i fjol ha åkt tre mil helt utan fäste hoppades jag på bättre förutsättningar i år. Speciellt eftersom jag fått plats i ett tidigare startled vilket gjorde att spåren borde vara mycket bättre den här gången. Leif, seriös som han är, hade väntat in i det sista och lyssnat på alla rekommendationer innan han la på min valla. Men vad hjälper det när speakern, precis innan min startgrupp ska åka, säger att det börjat bli så varmt i spåren att de nu ville ändra rekommendationerna till klister? Aningens otaktiskt gjort. Och, precis som sist, hade ingen omkring mig bättre fäste än mig. En liten tröst.

IMG_7289Som jag mindes från förra året var den första milen tyngst. Det är där backarna finns, det är under den milen det är trångt och folk känns stressade och uppjagade. När jag sen i en nedförsbacke efter sju kilometer blev fälld av en tjej som fallit då bestämde jag mig. Ryggen gjorde så ont att jag nästan inte kunde ta mig upp och jag tänkte ”vad tusan har jag gett mig in i?”. Jag bestämde mig för att åka till den första kontrollen i Hökberg eftersom jag tänkte att det skulle vara lättare att där få skjuts tillbaka till Mora. Men då var det två saker som gjorde att jag ändrade mig: 1) All pepp, alla hälsningar och alla som jag visste följde mig där hemma. Inte ville jag väl göra dom besvikna heller! 2) Precis när jag började om att åka efter vurpan dök Vandraren upp i mina öron. ”Det gör ont men går ändå!” blev mitt mantra några kilometrar. (Att vända om är ju inget alternativ i Vasaloppspåren…) Och när jag väl kommit igång och börjat åka och muskeln fick lite ny värme gick det mycket bättre. När jag kommit mig till Hökberg var det ju faktiskt inte ens två mil kvar…

Jag kämpade på, försökte växla mellan stakning och diagonalåkning så gott det gick för att avlasta alla muskler jag bara kunde. Efter halva vägen stannade jag hos två vallningskillar som stod vid sidan och fick lite bättre fäste vilket såklart gjorde det hela mycket lättare. Den förlorade tiden är jag helt övertygad om att jag åkte in. Och när jag druckit den obligatoriska blåbärssoppan i Eldris och insåg att jag hade en timme på mig att åka de sista nio kilometrarna om jag skulle klara samma tid som förra året, då gick ny energi rakt ner i benen och ut i armarna.

De sista kilometrarna blev tunga. Jag hade ont lite varstans och spåren blev allt mjukare och blötare ju närmare Mora jag kom. Men när jag passerat mannen som bjöd på Jäger (jag tackade nej även i år) och gubben som står mitt i skogen och spelar dragspel, då visste jag att jag var riktigt nära. När det var två kilometer kvar och jag äntligen såg kyrktornet, då visste jag att jag skulle klara det och tårarna började rinna. Tusan, jag som klarade mig förra året! Och när jag såg den här hälsningen i sista backen upp mot spurten, då kunde jag inte låta bli att både skratta och gråta samtidigt. Vad skulle jag göra utan allt stöd, all hjälp och all pepp?

IMG_7304IMG_73023.22.17, nästan exakt fem minuter snabbare än förra året var jag så äntligen i mål! Speakern ropade upp mitt namn när jag passerat mållinjen och tårarna bara sprutade. Men trots det klarade jag av att höja armen i en segergest.

Känslorna var "all over the place" så att säga...

Känslorna var ”all over the place” så att säga…

IMG_7329

Om jag förra året kände glädje över att veta att jag kan åka tre mil på skidor, kände jag det här året stolthet över mig själv och den sköna känslan att jag numera vet att jag kan klara vadsomhelst, oavsett hur ont det gör eller hur nära jag är på att ge upp, bara jag får lite pepp utifrån. Och naturligtvis var jag tvungen att tacka för det.

Skärmavbild 2014-02-24 kl. 15.27.12

Så vad tar jag då med mig från årets (förhoppningsvis värsta) pärs? Några blåsor, två rejäla blåmärken, en ordentligt stel rygg, en medalj, ännu ett minne för livet och en övertygelse om att jag kan fixa vad som helst, bara jag bestämmer mig för det.

Och hur blir det nästa år? Jag vet inte. Jag är absolut inte omöjlig på att åka igen, men då vill jag ha tränat bättre, inte ha ont någonstans innan och dessutom måste jag veta att de här två ska med, annars får det vara! För peppen hemifrån, den vet jag kommer att finnas där, men peppen på plats, lika ovärderlig den, det tror jag ingen kan fixa bättre än Jörgen och Leif!

IMG_7323

3 reaktioner på ”För framtids segrar

  1. Ping: 2014 – mot framtiden | Hannas historia

  2. Ping: Bland traktorer och nördar | Hannas historia

  3. Ping: I sommarland | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.