Så var det dags igen

Om jag ska lista de svenska högtiderna som vi firar, och alltså inte de som bara ger bonus-lediga dagar, eller t.ex. våffeldagen och fettisdagen, utifrån hur mycket jag tycker om dem, då skulle det se ut såhär:

1) Midsommar (har antagligen framgått av tidigare inlägg som det här)
2) Jul (men skulle hela advent räknas in skulle de här två byta plats)
3) Påsk (oftast mitt i den underbara vårvintern, som vi dock snuvades på i år)
4) Nationaldagen (har klättrat upp de senaste åren pga trevliga knytis-bruncher och det här)
5) Nyårsafton (har aldrig varit särskilt speciell för mig, men har heller aldrig inneburit lika stora besvikelser som högtiden som kommer sist på listan)
Odiskutabelt sist i en helt egen kategori: Valborgs

Anledningarna är många och inte helt enkla. Troligtvis började de negativa känslorna mot Valborgs det året jag lyckades hålla i en smällare för länge och således fick sot och jätteont i ena ögat. Jag kan ha varit fem–sex år och på den tiden firade vi alltid kvällen på skolan i Brönstjärn. Om vädret tillåt fick vi barn plocka fram cyklarna för första gången det året och cykla dit. Vi grillade korv, gick tipsrunda och smällde av någon obegriplig anledningen en massa smällare med inte alltid lyckat resultat.

Under högstadiet och gymnasiet hade vi förhållandevis lugna Valborgs. Jag vet att vi var i Skråmträsk nåt år och hade filmkvällar med tjejgänget. Säkert mycket trevligt. Men när vi sen blev lite äldre skulle det alltid vara fest på Valborgs. Och av någon anledning hade folk alltid så höga förväntningar på dessa fester. Lite som andra gäng har förväntningar på nyårsaftnar. Det och diverse olika omständigheter ledde till att jag, som väldigt sällan grälar eller är osams med folk, har haft mer dispyter och blivit mer osams med folk på Valborgsmässoaftnar än årets alla andra dagar sammanlagt. Utan att ge alltförmycket detaljer och hänga ut några namn kan jag konstatera att Valborgs tydligen lockar fram det allra sämsta ur mig, och vissa andra.

Det här har lett till att jag har noll förväntningar på Valborgsmässoafton varje år. Flera år vägrade jag delta i de större fester som anordnades och höll mig hellre inom en mindre krets som kanske grillade hemma hos någon och sedan eventuellt besökte en brasa. Här är bilder från en sådan lugn och trevlig kväll, 2009.

Foto: Elin Ala

Foto: Elin

Men för att ytterligare spä på mina negativa känslor inför denna högtid ger jag er här tre exempel nära i tiden. 2012: Firades i Hemavan. Absolut inget fel på upplägget och så vitt jag minns en mycket trevlig grillkväll i journaliststugan på Sommarvägen 13. Problemet var vädret. Snålblåst och snöblandat regn är väl inget man vill vara med om, dock något man får räkna med detta datum.

Jag vet att vi ser glada ut, men det som inte syns är vädret. Brrr... Foto: Jonas Andersson

Jag vet att vi ser glada ut, men det som inte syns är vädret. Brrr… Foto: Jonas

2013: Ingen var speciellt sugen på fest eller så, så vi begav oss till Bergsbyn för att grilla. Absolut inget fel med det, om det inte varit för att det mitt i grillningen började hagla! Vilka vårkänslor får man då?

IMG_45802014: Vän av ordning kanske vill påpeka att det kan jag inte veta eftersom jag minsann inte firat årets Valborgsmässoafton än. Och det ger jag såklart hen rätt i, men jag vill ändå poängtera några saker som gör att det här också kommer att bli en Valborgs att vilja glömma. Helgen som gick bjöd nämligen på värmerekord för i år, hela 16,8 grader enligt Balders utmärkta vädersida. Vi monterade ihop och invigde både våra nya utemöbler och elgrill. Men så fort vädret insåg att Valborgs närmade sig så drog alla värme och all sol för att ge plats åt det väder som tydligen är ett krav på Valborg: Kallt och blåsigt. 3,2 grader, med en vindkylning på 1,5 grader och 6 m/sekund i vind. Känns väldigt passande och samtidigt lite typiskt. Så även om jag såklart hoppas på en trevlig grillmiddag i Orrliden ikväll räknar jag starkt med att snart få uppleva ännu en Valbrogsmässoafton jag helst hade sluppit. För hur kul är det egentligen att stå och tokfrysa vis en brasa, bara för att?

Avslutningsvis vill jag ge er en bild av den perfekta Valborgsmässoaftonen: Soligt, 15 grader, vindstilla. En trevlig grillmiddag i goda vänners lag och en brasa som tänds precis när det börjar skymma (alltså mycket senare än alla brasor tänds idag pga barnens sovtider). Vad tror ni? Kanske kan det slå in nästa år? Eller nästa…

 

20140430-161019.jpg

7 reaktioner på ”Så var det dags igen

  1. Ping: Gratulerar på dagen, Sverige! | Hannas historia

  2. Ping: Ett gott slut | Hannas historia

  3. Ping: 2014 – mot framtiden | Hannas historia

  4. Ping: En fantastisk avslutning | Hannas historia

  5. Ping: En efterlängtad helg | Hannas historia

  6. Ping: Mitt sommarlov | Hannas historia

  7. Ping: En annorlunda midsommar | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.