Varning för katten

När jag växte upp hade vi inte mindre än sju katter och en massa kattungar. Inte samtidigt, men de hade en strykande åtgång och så fort en gått åt skaffade vi en ny. Med reservation för ihopblandning av ordningsföljd och dödsorsak var de som följer:

1) Fimpen (överkörd)

Goa, mysiga Fimpen

Goa, mysiga Fimpen

2) Gulliver (uppäten, troligtvis av en räv)
3) Josse (sjukdom)
4) Lill-Josse (samma sjukdom som sin mor)
5) James Bond (hans päls gjorde att vi var tvungna att ta bort honom)

James Bond, jag och lill-kusinen Vicke.

James Bond, jag och lill-kusinen Vicke.

6) Gösta (överkörd)
7) Charlie (bortskänkt pga allergier)

Charlie

Charmiga Charlie

En kull med kattungar

En kull med kattungar

När jag sedan flyttat hemifrån tog det några år innan jag kom i närkontakt med katter igen. Först var det med M1:s systers kisse. Den långhåriga, gnälliga Tusse. Hennes blivande sambo var allergisk och Tusse skulle därför bo hos oss på prov ett tag. Men det blev helt ohållbart eftersom har jamade dygnet runt. Så han fick flytta tillbaka efter en dryg vecka.

Nästa närkontakt var när jag var kattvakt åt mina dåvarande grannar på Åsgatan. Kisse bodde hos mig några gånger när de var på kortare semestrar. Kisses sambo Nisse fick däremot bo kvar i deras lägenhet eftersom han var helt galen och kunde klösa och bita i vad som helst. Så de ville inte riskera att han rev sönder något hemma hos mig. Men Kisse var ett riktigt trevligt och behagligt sällskap.

Kisse

Kisse

Första gången jag träffade Egon var när jag besökte Stockholm för Perl Jam-konserten som skulle leda till så mycket mer. Vid den kombinerade förfesten och middagen i Gubbängen stötte jag på Antons långhåriga sambo som på många sätt påminner om James Bond. Även Egon är delvis norsk skogskatt och har i övrigt lite oklara härstamningar. ”Pappa okänd” som det så fint heter.

Första gången vi sågs.

Första gången vi sågs.

I Gubbängen var Egon, enligt honom själv, rättmätig ägare till lägenheten och hälsade gärna folk välkomna vid dörren. Han kände varje skrymsle och var tvungen att undersöka allt som var nytt. Så när jag senare började spendera allt mer tid där skulle han gnussa sig mot väskor, kläder och böcker så fort han kom åt.

Den här bestämda blicken har jag fått några gånger.

Den här bestämda blicken har jag fått många gånger.

Den 1 maj fyllde Egon tio år och Anton och han har alltså snart hängt ihop lika länge. Så visst kan jag förstå att Egon kan tycka att jag är mest till besvär som kommit mellan han och hans husse och dessutom tagit över hans halva av sängen. Men efter snart två år har han ändå lärt sig att acceptera mig. Med viss tvekan.

Ibland är han gosig.

Ibland är han gosig.

Ibland tycker han mest jag är jobbig.

Ibland tycker han mest jag är jobbig.

Men en sak han definitivt gillar med mig är att jag ofta är hemma på dagarna. Katter är sällskapsdjur, och även om han mest sover vill han vara där det händer och där människorna är.

Pluggpolare.

Pluggpolare.

Han är inte så intresserad av mina föreläsningar, men han vill ändå vara i närheten när jag ser dom.

Han är inte så intresserad av mina föreläsningar, men han vill ändå vara i närheten när jag ser dom.

En av de mest irriterande sakerna med katter är att de är väldigt smarta. Egon vet precis var han får och inte får vara. Problemet (ur min synvinkel) är att han skiter fullständigt i det. Man säger åt honom, skäller lite, och glömmer man stänga garderobsdörren eller lägger på överkastet lite slarvigt är han snart där igen, fast han mycket väl vet vad som gäller.

egon5 egon9

Precis som alla andra katter älskar han lådor, kassar och väskor.

egon10

Han tycker om att bli buren och blir så upphetsad så han kurrar tills han börjar dregla när han förstår att en promenad runt lägenheten med husse är på gång. Han älskar att jaga solkatter och skriker gärna högt på mornarna när han tycker vi sovit för länge. Han blir väldigt upprörd om det inte är bäddat innan nio då han ska ta sin förmiddagslur och älskar att gå på upptäcksfärd på balkongen. Hans hår är alltid överallt och nu under våren fick vi dammsuga flera gånger i veckan, soffan varje dag, eftersom det blir stora tussar överallt. Men för det mesta är han väldigt gosig och mysig och när han är borta känns lägenheten väldigt tom. Så precis som med alla andra i mitt liv har han både för- och nackdelar, lurvtussen Egon.

"Tass-tricket" är en av hans specialiteter. När han tycker han får för lite uppmärksamhet puffar han på en med tassen tills man kliar honom. Väldigt svårt att stå emot.

”Tass-tricket” är en av hans specialiteter. När han tycker han får för lite uppmärksamhet puffar han på en med tassen tills man kliar honom. Väldigt svårt att stå emot.

Annonser

14 reaktioner på ”Varning för katten

  1. Ping: Sommar i Sjöbotten | Hannas historia

  2. Ping: Grön och grann | Hannas historia

  3. Ping: 2014 – mot framtiden | Hannas historia

  4. Ping: En objuden gäst | Hannas historia

  5. Ping: Helt naturligt | Hannas historia

  6. Ping: Att använda alla sinnen | Hannas historia

  7. Ping: Ännu en hockeysäsong | Hannas historia

  8. Ping: En ny utmaning | Hannas historia

  9. Ping: Tankar inför bröllopet | Hannas historia

  10. Ping: Dan före dan… | Hannas historia

  11. Ping: Mjuka drömmar | Hannas historia

  12. Ping: Saker jag kommer att sakna | Hannas historia

  13. Ping: Minns ni? | Hannas historia

  14. Ping: Den sista halva dagen | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s