Arv, miljö, öde, fri vilja och lite annat

För några år sedan fick jag höra att jag har en ”beroende-personlighet”. Personen som sa det menade inget illa (hoppas jag) men jag har tänkt på det ibland sedan dess. Och till viss del stämmer det. När jag hittar något jag gillar, då gör jag det fullt ut. Vissa skulle säkert kunna säga att jag blir beroende, eller till och med besatt, men för mig är det inget ovanligt.

Två exempel från mitt liv: När jag började jobba extra på bion höll jag mig inte till att vara bara godistjej, utan jag blev efter ett tag kassörska, sen godisansvarig för att några år senare vikariera som platschef. Samma när jag började dansa. Först gick jag en kurs och började träna alltmer seriöst, för att senare hålla kurser och engagera mig som hemsideansvarig, tävlingsansvarig och även tävlande själv. När jag slutade var jag både vice ordförande, ledamot i distriktsstyrelsen och deltog ibland som representant i förbundsstyrelsen. Men där tog det stopp, jag slutade dansa och har nu inte ens varit ute på en dans på tre och ett halvt år.  Slitsamt ibland men inget jag ångrar utan en av de roligaste tiderna i mitt liv då jag lärde känna otroligt många underbara människor som jag nu inte har nån kontakt med. För det är en av nackdelarna med den här beroende-grejen. Antingen gör jag allt, eller inget.

En av de människorna jag lärde känna då (som jag fortfarande umgås med) var Micke, och på hans 30-årsfest höll hans syskon ett bejublat tal som bland annat innehöll en massa hattar. De sa då att när Micke var yngre brukade han kallas ”110% Lundgren” just för att han inte kunde halv-göra något. Vi gick nybörjarkursen tillsammans och även han blev kursledare, tävlingsdansare och ordförande på ungefär samma tidsperiod som mig, så helt olika i det avseendet är vi nog inte…

Vad har då det här med rubriken att göra? Jo, det var en (onödigt?) lång inledning och förklaring till att jag är en periodare. Inte när det gäller alkohol, men annat. Jag kan nästan bli lite besatt ibland. Men gudskelov av rätt lindriga saker. Just nu handlar det till exempel om att lyssna igenom de sommar- och vinterprat från förra året som jag inte hunnit med. Som vanligt är det alltid vissa som påverkar mig lite mer. I den här omgången var det två jag speciellt fastnade för, av väldigt olika anledningar.

Kursen vi läser just nu handlar om psykisk ohälsa. Vi har läst både om juridiken, samhällsperspektivet och olika sjukdomar. En sak som verkligen fastnade var en beskrivning av att vara i en depression som en drabbad gav. Hen sa att det inte handlade om att se mörkt på framtiden, utan om att inte kunna se någon framtid alls. Lite deppade har vi väl alla varit någon gång, men att inte kunna se någon framtid alls och därigenom inte förstå hur man ska kunna fortsätta leva, det måste vara fruktansvärt.

Förra veckan lyssnade jag på Malik Bendjellouls sommarprat. Jag gillade historien om hur Searching for Sugarman tog fart och såg fram emot att få se hans nästa projekt, om elefantviskaren. Men det kommer varken jag eller någon annan någonsin att göra. Om han hade fortsatt att leva vet jag inte om jag funderat så mycket på just hans sommarprat, men i veckan var jag tvungen att lyssna en gång till. Jag kommer aldrig att kunna förstå hur någon kan ta sitt liv och lämna så många bakom sig, men beskrivningen av att inte kunna se en framtid gör att det klarnat lite. Kan du inte se någon framtid, varför ska du då fortsätta leva?

malik

Den andra som jag hajade till av var Daniel Sachs. Jag hade ingen aning om vem han var, men berättelsen om hur hans familj kom till Sverige och grundade varuhuset NK blev en väldigt trevlig bakgrund till dagens fönsterputsning. En sak han sa fastnade, och jag var faktiskt tvungen att skriva ner det. Vi hade utvecklingssamtal på skolan i veckan och pratade bland annat om vår människosyn. Tror vi på arv eller miljö, på ödet eller fria val? Otroligt intressant diskussion utan något facit, och såhär sa Sachs om det:

”Självklart har vi alla rätt till vår historia, och vår kultur, och det är en viktig del i vår identitet. Men vår framtid bygger vi som enskilda individer – varje dag, genom våra handlingar. Det är inte vad som händer oss som spelar roll, det är vad vi gör av de erfarenheterna som formar oss. Alla måste vi ha den självklara rätten att definiera vår egen identitet, ingen annan har rätt att beskriva oss enbart utifrån vår historia, eller den grupp vi på ytan verkar tillhöra. (…)

Identiteter är flytande och föränderliga. Ingen är bara jude, bara muslim, eller bara svensk.  Varje människan identitet  är individuell och en unik sammansättning, eller röra, av historia, lärande, arv, miljö, samtid och relationer. Och så slumpen, förstås. Tillfällighet läggs till erfarenhet. Och tillsammans med alla våra känslor och tankar läggs det pussel som blev jag.”

Fantastiskt fint sagt.

Faktiskt har jag tagit mig så långt nu att det enda programmet som finns kvar på ”olyssnat”-listan är Kristian Gidlund. Vet inte om jag ska lyssna på honom för fjärde/femte (?) gången nu eller spara honom till sen. Vi får se.

5 reaktioner på ”Arv, miljö, öde, fri vilja och lite annat

  1. Ping: Sommarlistan | Hannas historia

  2. Ping: 2014 – mot framtiden | Hannas historia

  3. Ping: Kasta plast | Hannas historia

  4. Ping: Den blinda rättvisan | Hannas historia

  5. Ping: Juli-just-nu | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.