Drömmilen

34:57
38:30
34:31
33:45
33:09
32:40
32:19

Mina sju Broarna runt-tider. Målet var 30 min, och dit nådde jag alltså inte på de utsatta veckorna. Jag tyckte att mitt mål var SMART och jag tyckte verkligen att jag kämpade. Men jag är ändå väldigt nöjd med att ha sänkt tiden varenda vecka förutom den andra, som har sin alldeles egen förklaring. Från första till sista veckan sänkte jag 2,38 minuter. Jag ser det som mitt silver-mål, att springa lite fortare hela tiden. Nästa stora mål är milen på en timme.

Men att jag lyckades sänka även den sista veckan beror inte på något annat än hon som vi kan kalla ”Pepp-kvinnan”. Anton skulle springa med tidtagning och jag var därför själv. När jag precis sprungit över Parkbron och alltså bara hade upploppet var kände jag att jag inte orkade mer. Jag började sakta in för att gå en bit och blev då omsprungen av en kvinna i 40-årsåldern. I farten skrek hon ”Du har varit så bra draghund åt mig hela vägen runt, nu är det min tur! Häng med!”. Sen vände hon sig om med jämna mellanrum hela vägen in i mål och skrek. ”Kom igen då!” ”Lite till!” och ”Heja heja!”. Utan henne hade det aldrig gått.

Skärmavbild 2014-06-04 kl. 13.56.14

Och det är just sådana händelser som gör att jag älskar att delta i stora lopp. Jag är aldrig snabbast men heller aldrig långsammast. Jag har alltid tagit mig i mål och jag har alltid njutit av känslan efteråt. Jag trodde att jag hade lärt mig att sluta gråta eftersom jag blir så rörd av all pepp, men sista broarna gick det inte att hålla tillbaka tårarna. Det var helt och hållet Pepp-kvinnans fel. Eller förtjänst, beroende på hur man ser det.

Jag har faktiskt försökt ta löpningen på lite större allvar i vår än tidigare. Efter den ofokuserade uppladdningen till Tjejvasan kände jag att jag ville ha ett ordentligt program att träna efter. Lösningen blev Löpskolan som Lofsan och Ida höll tillsammans med Röhnisch. I vår har de kört en förbättringsskola, men jag började från början med deras tips för att kunna köra 5 km och är nu inne på andra veckan i 10 km, eller Drömmilen som jag valt att kalla min satsning. Och jag tycker det är jättebra. Både upplägget, variationen och att det anpassas efter allas förutsättningar. Som synes här ovan har det dessutom hjälpt, även om det kanske inte gått i samma takt som jag hoppats på. Men nu är nästa stora mål, Midnattsloppet, bara 73 dagar bort och målsättningen är klar: En mil på en timme.lopp(En höst orättvis parentes till det här inlägget kommer att handla om min sambo som knappt sprungit alls genom åren och ändå fick den officiella tiden 23.53 på sista Broarna runt. Men jag antar att vi har rätt olika förutsättningar. Jag skyller på det iaf.)

 

3 reaktioner på ”Drömmilen

  1. Ping: Länkkärlek | Hannas historia

  2. Ping: 2014 – mot framtiden | Hannas historia

  3. Ping: Hur gick det då? | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.