En lugnare mil

Efter mitt misslyckade försök att vandra Kyrkstigen kände jag att det var dags för en revansch. Målet var Furuögrundsleden och inte mindre än sex tappra vänner och en hund fick jag med mig. Jag har iofs tidigare besegrat Mineralleden, men med tanke på hur många vandringsleder som finns i Skellefteå kommun har jag många kvar än.

Före. Pigga, glada och peppade. Speciellt Penny.

Före. Pigga, glada och peppade. Speciellt Penny.

Ledens ena ände är vid Byske havsbad och i början gick den genom rätt mycket bebyggelse. Men även över den här bron där Punte och Jonas fick gå i omgångar eftersom det var ”max 1 ton”.

Ledens ena ände är vid Byske havsbad och i början gick den genom rätt mycket bebyggelse. Men även över den här bron där Punte och Jonas fick gå i omgångar eftersom det var ”max 1 ton”.

Laxbron.

Laxbron.

P1000051P1000054

Vi gick även förbi idrottsplatsen där jag hittade den här söta traktorn.

Vi gick även förbi idrottsplatsen där jag hittade den här söta traktorn.

Första rastplatsen.

Första rastplatsen.

Jonas och Penny kollade in havet.

Jonas och Penny kollade in havet.

Det här med att ”vila” var inget för Penny.

Det här med att ”vila” var inget för Penny.

Längs vägen fanns texter med... känslor. Vet inte riktigt vad tanken var faktiskt.

Längs vägen fanns texter med… känslor. Vet inte riktigt vad tanken var faktiskt.

 

Andra rastplatsen där Elin passade på att tejpa tårna…

Andra rastplatsen där Elin passade på att tejpa tårna…

… medan Penny och Jonas lekte i vattenpölen.

… medan Penny och Jonas lekte i vattenpölen.

P1000065 P1000067 P1000069

 

Det fanns även en hel del sevärdheter och historiska platser längs leden som Åsa hade koll på. Till exempel den här gamla linbanevagnen som Eli så fint visar upp.

Det fanns även en hel del sevärdheter och historiska platser längs leden som Åsa hade koll på. Till exempel den här gamla linbanevagnen som Eli så fint visar upp.

P1000087 P1000095

 

Man hinner prata en hel del när man går såhär. Både om vem av oss som skulle bli uppäten först om vi blev strandsatta och var tvungen att göra en ”alive” samt mynta uttryck så som: ”Nu börjar svetten frysa.”

Man hinner prata en hel del när man går såhär. Både om vem av oss som skulle bli uppäten först om vi blev strandsatta och var tvungen att göra en ”alive” samt mynta uttryck så som: ”Nu börjar svetten frysa.”

I slutet av leden hittade vi den här mareografen. Där mäts vattenståndet. Ifall ni inte visste det.

I slutet av leden hittade vi den här mareografen. Där mäts vattenståndet. Ifall ni inte visste det.

Där hittade vi även en geocach.

Där hittade vi även en geocach.

Dock ingen penna, trots att Eli letade febrilt.

Dock ingen penna, trots att Eli letade febrilt.

IMG_0076 IMG_0079

Efter två och en halv timme och en dryg mil var vi äntligen framme! Inte riktigt lika pigga men precis lika glada.

Efter två och en halv timme och en dryg mil var vi äntligen framme! Inte riktigt lika pigga men precis lika glada.

Furuögrundsleden var en lättpromenerad led, lagom för en dagsutflykt. Vi hade tur med vädret, cirka tolv grader och bara pyttelite regn i slutet. Överlag en mycket trevlig dag som får två tummar/tassar upp.

(Rubriken syftar såklart på skillnaden mellan den här milen och den jag gjorde förra helgen. Väldigt annorlunda upplägg…)

Annonser

2 reaktioner på ”En lugnare mil

  1. Ping: 2014 – mot framtiden | Hannas historia

  2. Ping: Kraft”leden” | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s