Valpromenad

Det är sol ute, jag behöver röra mig för att få ordning på min onda rygg och det är flera timmar kvar till jag börjar jobba. Jag är halvvägs igenom min morgonpromenad och börjar närma mig Älvsbackabron när en tjej på cykel, ca tio år, stannar mig.
Tjejen: ”Ursäkta!”
Jag: *plockar ur lurarna i öronen* ”Ja?”
T: ”Tror du det är mycket mopeder på bron just nu?”
J: ”Näe, de äldre barnen börjar nog lite senare än såhär.”
T: ”Du är så smart!”
J: *genuint glad av den fina komplimangen* ”Tack!”
Vi börjar båda förflytta oss mot bron i sakta mak.
T: ”Jag vet inte vad jag ska rösta på.”
J: *tänker att det inte gör så mycket eftersom det typ är åtta år tills hon måste ha bestämt sig, men blir samtidigt imponerad över hennes engagemang* ”Varför inte det då?”
T: ”Jag vill ha fler lärare. Men det lovar ju alla. Så egentligen vill jag rösta på båda två.” (Oklart vilka två hon menar.)
J: ”Du verkar insatt. Ska ni ha val på skolan?”
T: ”Näe. Men mamma vet inte heller vem hon ska rösta på.”

Vid det här laget har vi hunnit fram till bron som är helt mopedfri. Tjejen hoppar upp på cykeln, säger att hon måste skynda sig och trampar iväg. Bara för att på andra sidan fångas av en grävmaskin som håller på med något vid brofundamentet. Hon står kvar när jag kommit över, men när hon ser mig vinkar hon och cyklar snabbt vidare mot skolan.

Valet ja. Tre dagar kvar nu och nästan det enda jag pysslat med på jobbet i veckan. I öronen före och efter denna pratstund hade jag dessutom Tendens i P1:s program från veckan som, inte helt oväntat, handlade om valet. Det första programmet heter ”Jag är tveksam till att rösta” och handlar om Biskopsgården i Göteborg som har ett av landets lägsta valdeltaganden. Intressant men kanske lite som att slå in öppna dörrar. Är man dåligt insatt i samhället är det kanske inte så konstigt att man inte röstar. Å andra sidan intervjuade de människor som flytt från länder där demokrati är en utopi och som kände sig stolta över att få vara med och bestämma. Så känner jag mig också. Jag engagerar mig inte politiskt, har aldrig gjort. Men jag har heller aldrig låtit bli att rösta i ett val, hur litet och till synes oansenligt det än må vara.

Såhär skrev jag på Instagram i maj. Lika aktuellt nu.

Såhär skrev jag på Instagram i maj. Lika aktuellt nu.

Veckans andra program heter ”Jag vill inte slösa bort min röst” och handlade om en kvinna som var väldigt insatt och påläst och hade kommit fram till att hon inte skulle rösta förrän det fanns något vettigt parti att rösta på, i ett statsskick hon kunde acceptera. Hennes kompisar försökte övertala henne om att iaf rösta blankt och så så sätt visa sitt missnöje, men hon menade att även en blankröst legitimerar den parlamentariska demokratin som hon var så emot, så även det kändes fel. Det var otroligt intressant att få ett annat perspektiv, men jag tycker hon har fel på många sätt. Men tanke på att vi är nio miljoner i det här landet måste vi ha en representativ demokrati. Ska alla sätta sig in i alla frågor som i en direkt demokrati blir det ohanterbart. Sen kan jag hålla med henne om att blockpolitiken som vi numera har är lite riskabel. Att rösta på ett litet parti är lika med att rösta på den allians/koalition det lilla partiet sugs upp i efter valet vilket i princip ger min röst mindre värde än om jag röstat på ett av de stora partierna som ändå bestämmer mest.

När även jag passerat grävmaskinen och tjejen förhoppningsvis hunnit en bra bit till skolan passerar jag Campus. Där påminns jag om den diskussion jag och några av mina klasskompisar hade angående kommunfullmäktige. Vi hade precis börjat läsa kursen ”Socialt arbete och samhällets organisering” och jag försökte övertyga dem om att de alla borde ta chansen att besöka ett kommunfullmäktigemöte som, bekvämt nog, hålls just på Campus. Anedningen är såklart att de – precis som jag – skulle bli medveten om att politik inte handlar om de personer som lovar guld och gröna skogar på valaffischerna just nu, utan om de beslut som rör oss alla i vår vardag. Vård, skola, omsorg och arbetsmarknad är inte bara slagord i ett politiskt spel utan vår verklighet. På precis samma sätt är de beslut som fattas i riksdagen inte något perifert som sker i Stockholm utan det vi alla rättar oss efter dagligen. Inte helt oväntat fick jag inget gehör för mina argument, men förhoppningsvis väckte jag en tanke iaf.

Tvärsöver älven ser jag sen den nybyggnation av bryggeribacken och Stadsparken som Socialdemokraterna styrt upp sin senaste mandatperiod. I grund och botten gillar jag deras ideologi, att alla ska ha det lika bra och att våra skatter ska utjämna skillnader. Men jag tror samtidigt inte att det är nyttigt att någon – oavsett ideologi – får ha enväldig makt i nästan 70 år utan att egentligen någonsin ställas till svars för vad de gör. Problemet med det är att beslutsfattandet flyttar från de öppna arenorna in i slutna rum. Obra. Nu fick de sig nog ett nyttigt uppvaknande i och med nejet i omröstningen om Centrumbron, men frågan är om det räcker?

Det tredje programmet heter ”Landet glider isär” och här har Tendens följt i våra fotspår och besöker Sorsele. Anledningen är att kommunen, som är näst minst i landet, också hade näst sämst valdeltagande 2010. Folk de intervjuar har flera teorier, där en med glimten i ögat säger att det beror på att valet är mitt i älgjakten. Men en kvinna är lite mer seriös. Hon menar att inget av riksdagspartierna skänker Norrland och speciellt inlandet någon som helst tanke. Varför ska hon engagera sig för deras skull när de inte engagerar sig för hennes? Och där har hon en poäng. Jag tror att flera partier skulle vinna på att se Sverige som en helhet och se vad som är bäst för hela landet, inte bara för väljarna på Södermalm vars största anledning till engagemang senaste åren varit ombyggnationen av Slussen.

När jag sen passerar Balderskolan står några SSU:are och delar ut rosa papperskassar. ”Dags för varandra” står det på dem och jag har ingen aning vad det betyder eller vad kassarna innehåller, men det kanske inte var helt orelaterat till skolvalet. Viktigt att engagera ungdomar? Absolut. Men är att muta dem med frukost/present rätt väg att gå? Tveksamt. Lite längre upp i samma backe ligger lasarettet. En av de stora landstingsfrågorna senaste åren har varit ifall vi ska få behålla det eller om viktiga funktioner ska flyttas därifrån, mest troligt till Umeå. Det är ungefär all koll jag har på landstingspolitik. Måste verkligen läsa på…

Jag läste ett bra tips från någon på Facebook (minns inte vem) att man ska välja en eller två stora frågor som är viktiga för just mig, ta sedan reda på vad partierna vill i just de frågorna och rösta därefter. Ett bra råd. Oftast håller man ju med de flesta partier i någon fråga, så bäst då att prioritera. Och ideologierna som partierna bygger på känns rätt uppluckrade. Bättre då att se till det aktuella. Det får bli min taktik till riksdagsvalet. Landstingsvalet är ännu helt öppet eftersom jag har noll koll. Måste ta tag i det…

Men jag skulle nog säga att min promenad berörde mycket av det valet på söndag handlar om. Skola, barn och ungdomar, framtid, utbildning, arbete, miljö och vård. Helt enkelt vilket sorts samhället vi vill ha. Och så en mopedfri bro då. Fast det känns inte som någon viktig prioritering i mitt liv. Hellre då fler lärare.

Annonser

En reaktion på ”Valpromenad

  1. Ping: 2014 – mot framtiden | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s