Oavslappnad

Ni vet den där känslan? När man är trött efter en lång dag på jobbet, middagen är uppäten och bortstökad, mjukisbyxorna är på och man kan sjunka ner i soffan med en bok eller nån serie. Man slappar och slappnar av innan det är dags att sova.

När jag jobbar kväll blir det aldrig något sådant slappande för mig. När jag kommer hem efter tolvtimmarsskiftet är jag trött, så trött. Och hungrig. Så jag äter något. Och sen går jag och lägger mig. För om jag försöker lägga mig i soffan och läsa somnar jag, vilket blir lite kontraproduktivt. När jag sedan – oundvikligen – vaknar av Antons alarm 06.10 är jag trött. Inte sova-trött, utan mer trött i huvudet. Tankarna som surrade när jag gick och la mig direkt efter den stress som deadlinen ger finns kvar. Som den morgonmänniska jag är kan jag inte somna om när jag väl vaknat och tidigare har jag trott att det är därför jag blir så trött av att jobba kväll, trots att jag aldrig har några problem att somna på nätterna. Men efter den här veckan har jag alltmer börjat inse att det är avslappningen som saknas, inte sömnen.

För även om jag är vaken tidigt så är varken huvudet eller kroppen riktigt på topp förrän kanske åtta. Då har jag alltså fyra timmar kvar innan jag ska vara duschad, äten och på jobbet. Det lämnar rätt lite tid över till fritid, ännu en anledning till att kvällsveckorna blir jobbiga. Allt man gör – lagar mat, stökar undan, städar, tvättar, handlar, umgås, tränar, gör ärenden etc etc – blir väldigt komprimerat. Jag brukar känna att jag hinner/orkar en sak per dag. Så om jag ska träna hinner jag t.ex. inte äta lunch med någon. Och om jag ska åka upp på Ica och storhandla hinner jag inte laga mat. Om det inte är en omelett, såklart.

Jag inser naturligtvis att det här inte är så stor skillnad från de som jobbar sju–fyra eller åtta–fem, men skillnaden är att när man jobbar skift så tycker alla att ”ni har ju så mycket ledig tid” och ”ni börjar ju inte förrän mitt på dagen, ni borde ju hinna hur mycket som helst!” Men så är det alltså inte. Sen har vi såklart lediga dagar för att kompensera skiftgången, men den här harangen handlar bara om de där kvällsperioderna när man är som i en jobba-sova-jobba-sova-bubbla.

Det här har blivit rätt tydligt i veckan. Vi kom hem i söndags och jag hade en vag föreställning om att kunna ägna förmiddagarna åt en artikel jag lovat skriva, och fixa bilderna jag tagit på vår underbara resa och kanske till och med hinna träna. Men veckan har istället bestått nästan exklusivt av fix och handlade inför bröllopet vi ska på i helgen. Bröllopet som jag helt plötsligt råkade bli toastmaster för. Nu har jag visserligen bra hjälp, men en del förberedelser krävs ju. Dessutom är möhippan imorron och även det har krävt en del förberedelser. Så ingen artikel är skriven, inga bilder fixade och inget gym besökt. Men tvättat har jag iaf hunnit.

Men jag ser fram emot möhippan, och bröllopet såklart. Jag ser nästan ännu mer fram emot söndag då den här veckan är överstökad och livet kanske kan lugna ner sig lite. Och om jag känner så, hur ska då inte brudparet känna sig?

Än så länge får ni iaf hålla till godo med en endaste mobilfotad bild från resan. Dock en av mina favoriter. Castel Sant’Angelo by night. Mer nästa vecka. Förhoppningsvis.rom

Annonser

En reaktion på ”Oavslappnad

  1. Ping: 2014 – mot framtiden | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s