Bland spöken och brottslingar

Jag har alltid tyckt att man får ut mycket mer av ett ställe om man går en guidad tur, eller iaf lånar en sån där audioguide. För även om man ser samma saker som när man går på egen hand så förstår man mycket bättre av att få höra historierna runt omkring. Ungefär samma utgångspunkt hade vi när vi bokade den sista vandringen under vår Rom-vistelse: ”Spöken och mysterier”. Hur mörkrädd jag än må vara kunde jag inte låta bli att lockas av att få höra en mörkare bakgrund om denna fascinerande stad. Så här vackert var det när vi begav oss mot  Sant’Andrea Della Valle-kyrkan.

P1000674 P1000676

På vägen passerade vi Castel Sant'Angelo, där vår rundtur senare avslutades. Då hade vi fått en helt annan bild av denna vackra borg.

På vägen passerade vi Castel Sant’Angelo, där vår rundtur senare avslutades. Då hade vi fått en helt annan bild av denna vackra borg.

Första stoppet på vandringen var Campo fiori, även känt som blomstertorget. Numera är det nämligen en plats för marknader, och då främst blomstermarknader. Men på 1500-talet ägde offentliga avrättningar rum här, och det är även därför det är en av få piazzor i Rom som saknar kyrka. Mitt på torget står en staty och blickar ner på vår grupp.

P1000688

Vår irländska guide, med det svenskklingande namnet Daniel Engström, berättar att det är ett monument över Giordano Bruno som avrättats på precis den platsen. Brottet han begått var att säga emot den mäktiga katolska kyrkan. Precis som Copernicus hävdade han att jorden snurrade runt solen och inte tvärtom. Efter att väldigt länge ha stått emot tortyr brändes han levande. Till skillnad från domen mot Gallileo har Brunos dom aldrig omprövats. Statyn restes 1889 på initiativ av studenter vid Romuniversitetet. Och enligt Daniel kan man se det som ett monument över yttrandefriheten. Bruno ser arg ut, men utan bakgrundshistorien blir han bara ännu en av alla de statyer man ser i Rom. Efter Daniels historia ryser jag till när jag tittar upp mot statyn.

Vi går vidare och Daniel börjar berätta om det medeltida övervakningssystem som fortfarande finns kvar i hela staden. Vi stannar på ett annat torg i närheten och han förklarar att vi hela tiden varit bevakade – av jungfru Maria. Och när vi fortsätter vår vandring passerar vi inte mindre än tolv till likadana bilder. Framför bilderna på henne lyser lyktor eller ljus, något som skulle göra förbipasserande medvetna om att Gud alltid ser en syndare och brottsling, oavsett hur mörkt det är.

P1000705

Det här huset, Palazzo Farnese, är för närvarande Frankrikes ambassad, men på 1600-talet bodde drottning Kristina här.

Det här huset, Palazzo Farnese, är för närvarande Frankrikes ambassad, men på 1600-talet bodde drottning Kristina här. Fasaden är designad av Michelangelo.

Det mest spännande stoppet på vandringen är när vi stannar vid Ponte sisto-bron. Lamporna lyser upp floden nedanför, och mitt på bron står två musiker och spelar glad musik. Men det förstör på inget sätt stämningen i den historia som Daniel berättar.

Utsikten från bron.

Utsikten från bron.

Historien handlar om Donna Olimpia, som på slutet av 1500-talet inte bara var Roms rikaste, utan även mäktigaste kvinna. Mannen hon var gift med dog under mystiska omständigheter och hon blev ofantligt rik när han avled. Men för henne räckte inte det, utan hon inledde sedan ett kärleksförhållande med sin avlidne makes bror, som råkade vara påve just då.

Hennes smeknamn var ”Pampessa”, den kvinnliga påven, och alla i Rom visste att om man ville något var det smartare att gå till henne med sitt ärende än till den riktige påven. Hon drev även bordell och sysslade med alla möjliga skumraskaffärer. 1655 dog hennes älskare i pesten och som om de rikedomar hon redan hade inte räckte stal hon två kistor med guld från den avlidne påven och red i högsta fart söderut, över Ponte sisto-bron. Ingen har någonsin sett till henne igen. Men sägnen säger att om man går över bron precis innan soluppgången, så hör man hästen och ens själ dras ner i helvetet, tillsammans med Donna Olimpia. (Enligt Daniel används historien av romska mödrar för att få sina barn att komma hem före soluppgången.)

Daniel rådde oss att spara våra pengar genom att inte köpa vatten på flaska utan istället dricka ur Roms många dricksfontäner. Fast just den här skulle vi undvika.

Daniel rådde oss att spara våra pengar genom att inte köpa vatten på flaska utan istället dricka ur Roms många dricksfontäner. Fast just den här skulle vi undvika.

Ingången till kyrkan.

Ingången till de dödas kyrka.

Vi går gatan fram och stannar vid ”de dödas kyrka” Santa Maria dell’Orazione e Morte, som tillhört The fellowship of death. Trots det hemska namnet har det en väldigt praktisk anledning. Det var nämligen de som ansvarade för att ta hand om alla okända människor som dog på Roms gator. Måga var pilgrimer som offrat sina sista slantar och kom utfattiga för att besöka katolska kyrkans ”Mekka”. Men pesten och andra sjukdomar härjade och många dog av sina ansträngningar. När dödens sällskap kommit fram till att det var olämpligt att begrava de döda på kyrkans bakgård, som sluttade mot Tibern och gjorde att de dödas sjukdomar spreds vidare, började de istället ta hand om dem genom att dekorera kyrkan med deras ben. Sedan 1870 skulle det vara brott mot griftefriden att ens sätta tillbaka ett ben som fallit ner, men då fanns det inga sådana restriktioner.

Kyrkan är fylld av påminnelser om den egna dödligheten. Som här när Döden håller i ett plakat med texten: Idag mig, imorron för dig.

Kyrkan är fylld av påminnelser om den egna dödligheten. Som här när Döden håller i ett plakat med texten: ”Idag mig, imorron för dig.”

Vi hann se väldigt mycket på vår vandring. Nästa intressanta stopp var framför huset där Giulia Tofana en gång bott. Hon var känd för att hjälpa hustrur i Rom att bli av med sina elaka och misshandlande makar. Hon uppfann och sålde Aqua Tofana, ett gift som gjorde att de förgiftade inte dog direkt utan efter ett tag, och det blev svårt att bevisa var giftet kom ifrån. Till slut var det en ångerfull hustru som berättade för sin make vad hon planerat och både Guilia och hennes hjälpreda och dotter Girolama Sprea dömdes till döden. Även de blev avrättade på Campo Fiori.

Längst upp i huset i mitten, där den röda gardinen hänger, bodde Guilia och henne dotter.

Längst upp i huset i mitten, där den röda gardinen hänger, bodde Giulia och hennes dotter.

Vandringen avslutades på Sant Angelo-bron. I bakgrunden finns det vackra Castle Sant Angelo som blir kuliss till historien om avrättningarna av Cenci-familjen år 1599. Mest känd är Beatrice Cenci som tillsammans med sin mamma och bror avrättades den 11 september efter att han dömts till att ha mördat sin far, Francesco.

P1000752

Efter Daniels levande beskrivningar av alla historiska hemskheter känns nutiden mycket trevligare, och vi går hem genom kvällen med en nyvunnen syn på den eviga staden.

Delvis är den här texten publicerad i Norran. Såhär fint redigerat var det då.

Rom

Här kan du läsa om resten av resan
Del 1: Den eviga staden
Del 2: Renoveringar och en mås
Del 3: Ett pampigt – men farligt – bygge
Del 4: Ett gott avslut
(Och en bonus: I vimlet ser vi…)

Annonser

6 reaktioner på ”Bland spöken och brottslingar

  1. Ping: 2014 – mot framtiden | Hannas historia

  2. Ping: Den eviga staden | Hannas historia

  3. Ping: Renoveringar och en mås | Hannas historia

  4. Ping: Ett pampigt – men farligt – bygge | Hannas historia

  5. Ping: Ett gott avslut | Hannas historia

  6. Ping: Som en riktig globetrotter | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s