Positiv i överkant

Jag kan bli jätteirriterad över positiva människor. Eller människor som bara är positiva utåt. Å andra sidan är jag väl lite likadan. Jag är extremt dålig på att uppdatera Twitter, hyfsat dålig på Instagram och rent värdelös på Facebook. Men när jag väl skriver något är det huvudsakligen positiva grejer. Kanske för att det är sånt jag känner att jag vill dela med mig av till mina mer ytligt bekanta. Det är väl ungefär samma mekanism som gör att man svarar ”Tack bra” när någon frågar hur läget är, även om det ärliga svaret skulle vara något helt annat.

Men det finns också andra anledningar. En är att det är så himla roligt att gå tillbaka och se  glada kommentarer och tillrop man får. Två Facebook-inlägg jag gärna går tillbaka till när jag behöver lite pepp är det från Tjejvasan tidigare i år och från när vi förlovade oss. Att läsa kommentarerna och se hur många som lajkat de inläggen kan göra mig glad in i själen.

På samma sätt tänker jag att vissa inlägg här på bloggen fungerar. Inte för kommentarernas skull, utan för att jag kan gå tillbaka och minnas hur bra jag faktiskt har det. Veckan har varit tung. Inte så tung som sist, men jag har verkligen sett fram emot den här helgen. Och den har blivit precis så avslappnad och välbehövlig som jag hoppats på. Så nästa gång jag känner mig nere kan jag ju gå tillbaka till det här inlägget och påminna mig själv om hur mycket bra som finns i mitt liv. Få se om det funkar.

Jag har alltid gillar luciasånger och luciatåg, och de känslorna verkar bli större ju äldre jag blir. Nu var iofs årets Skelleftelucior ovanligt bra på att sjunga, men det var ändå en väldigt bra inledning på fredagspasset.

Jag har alltid gillar luciasånger och luciatåg, och de känslorna verkar bli större ju äldre jag blir. Nu var iofs årets Skelleftelucior ovanligt bra på att sjunga, men det var inte bara en gång jag fick tårar i ögonen under den halvtimme de var hos oss. En bra inledning på det sista kvällspasset, helt klart.

Några av mina tydligaste barndomsminnen är när vi gick upp lite extra tidigt på morgonen och bänkade oss framför luciamorgon med varm choklad och lussebullar. Den traditionen har jag fortsatt sen jag flyttade hemifrån. Men i år blev det inte go'fika utan pepparkaksgröt. Var ju tvungen att ladda inför...

Några av mina tydligaste barndomsminnen är när vi gick upp lite extra tidigt på morgonen och bänkade oss framför luciamorgon med varm choklad och lussebullar. Den traditionen har jag fortsatt med sen jag flyttade hemifrån. Men i år blev det inte go’fika utan pepparkaksgröt. Var ju tvungen att ladda inför nästa aktivitet.

Egon, som tycker att det borde ara kollektiv uppstigning varje dag strax efter klockan sex, inte bara på veckodagarna, var väldigt nöjd över vår tidiga morgon.

Egon, som tycker att det borde vara kollektiv uppstigning varje dag strax efter klockan sex, inte bara på veckodagarna, var väldigt nöjd över vår tidiga morgon.

... att ÄNTLIGEN få göra skidpremiär. Visserligen bara på konstsnö, men det är ju bättre än inget. Och jag njöt verkligen av varje sekund, trots att det var dåligt före och jag blev omåkt hela tiden. Men jag har verkligen saknat det.

Sen fick jag ÄNTLIGEN göra skidpremiär. Visserligen bara på konstsnö, men det är ju bättre än inget. Och jag njöt av varje sekund, trots att det var dåligt före och jag blev omåkt hela tiden. Men jag har verkligen saknat det.

Jag har många traditioner hemifrån som jag värnar om. Men jag anser det även viktigt att skapa nya traditioner som vuxen. En av de traditioner som vi i gänget har infört är att äta julbrunch på Nygatan 57.

Jag har många traditioner hemifrån som jag värnar om. Men jag anser det även viktigt att skapa nya traditioner som vuxen. En av de traditioner som vi i gänget har infört är att äta julbrunch på Nygatan 57.

Typ julbord, fast med deras egna touch, och väldigt mycket lokalt.

Typ julbord, fast med deras egna touch, och väldigt mycket lokalproducerat.

P1010336 P1010341 P1010348 P1010349P1010350

Den fantastiska lördagen fortsatte sen med hemmamatch mot Djurgården och AIK hade förtvivlat svårt att vinna.

Den fantastiska lördagen fortsatte sen med hemmamatch mot Djurgården som AIK hade förtvivlat svårt att vinna.

Det krävdes förlängning och straffar...

Det krävdes förlängning och straffar…

... innan vi äntligen fick jubla på riktigt.

… innan vi äntligen fick jubla på riktigt.

Sen skickade vi den här bilden till vår enda Djugårdensupportervän. Skål!

Sen tog vi en ”after ice-öl” och skickade den här bilden till vår enda Djugårdensupportervän. Skål!

Idag var det så dags att göra julgodis (mer om det sen) och klä granen. Tyvärr visade det sig att jag varken hade toppstjärna (måste ha gått sönder) eller glitter (måste ha blivit bortkastat) så än är den bara preliminär. Men det känns skönt att ha det gjort. Ikväll ska vi på en klassisk dejt med middag och bio (Bishops och Bilbo).

DSC_0035IMG_1902Det var min underbara helg. Och nu är det bara tio (!!!) dagar kvar till julafton och nio tills jag får ”jullov”. Som jag längtar!

Annonser

3 reaktioner på ”Positiv i överkant

  1. Ping: 2014 – mot framtiden | Hannas historia

  2. Ping: Femton sekunder i rampljuset | Hannas historia

  3. Ping: Hur hittade du hit? | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s