Grön och grann

Jag har, på så många sätt, haft en fantastisk uppväxt. Det kan vara svårt att ta fram konkreta exempel på det, men en sak som jag blivit alltmer medveten om ju äldre jag blir är julfirande. Samtidigt som de som har skilda föräldrar, och i vissa fall till och med skilda mor- och farföräldrar, varje år måste välja, välja bort, prioritera och flänga mellan, så har jag kunnat fira i lugn och ro. Vi hade dessutom den extra förmånen att ha mormor och morfar boende på samma gård, så ända sedan jag varit riktigt liten har mammas alla syskon kommit till oss för att fira. Vi fikade alltid hos mormor och morfar på förmiddagen och gick sedan upp till oss för att se Kalle och dela ut julklappar.

Sedan mormor och morfar dog och mina mostrar och min morbror fått egna ”klaner” har de slutat komma, men vi har såklart inte slutat fira i Brönstjärn för det. Och med undantag av tre julaftnar utomlands och en i Stockholm (1998, 2005, 2007 och 2012) har jag alltid fått fira hem-hemma med min familj. Förra året bröts dock den trenden då Antons mamma insisterade på att vi skulle hedra deras gamla överenskommelse med mamma-jul vartannat år och fira med henne, hennes man och deras sammanlagt fem söner i Sjöbotten. Så från och med nu kommer även jag att prioritera och välja, men eftersom vi spenderade förmiddagen hemma i byn kändes det ändå helt okej.

Jag har tänkt lite på vad som symboliserar själva julen för mig. Och allra tydligast är nog ändå det här med granen. Det är ett otroligt projekt varje år, men upp ska den och det är bara så himla mysigt att sitta i julgransljusens sken. Fortfarande är det en av mina favoritkänslor under julen.

När vi var små hjälpte vi alltid mormor att klä hennes gran några dagar före jul. Våran togs in kvällen den 23:e eller eventuellt någon kväll innan. När jag flyttade hemifrån tyckte morfar att det var synd att jag inte skulle få ha en gran och han högg därför en pytteliten åt mig att ha i min etta på 17,5 kvadrat.

Visst var den söt?

Visst var den söt?

 

Och ända sedan dess har jag på något sätt försökt ha en gran i min lägenhet. Förra året hade vi den på balkongen av två anledningar. 1) Jag tycker att har man en balkong så ska den pyntas på julen och 2) jag litade inte riktigt på att Egon skulle kunna låta den vara ifred. Men i år köpte vi en enkom balkongslinga och jag har börjat få lite mer förtroende för vår lurviga inneboende. Så, utan att förlänga väntan längre: Här är den! Stadsgranen 2014.

DSC_0038

Jag fotade den i mörker för att försöka få med stämningen. Gick väl sådär.

Efter denna historiska tillbakablick blev jag lite nostalgisk och gick igenom mitt digitala bildförråd. Det sträcker sig till 2003, med några bonusbilder jag scannat under hösten. Äldre granar får bli senare, men här kommer iaf en bildkavalkad av granar genom åren.

1998 bodde jag i Indiana och det var första gången jag firade jul utan mamma och pappa. Men som de julgalningar Rolles var gick det ändå helt okej. De hade inte mindre än sju granar i huset, den här stod på övervåningen mellan mitt och Mandys rum.

1998 bodde jag i Indiana och det var första gången jag firade jul utan mamma och pappa. Men som de julgalningar Rolles var gick det ändå bra. De hade inte mindre än sju granar i huset, den här stod på övervåningen mellan mitt och Mandys rum.

På min uppmaning skaffade de för första gången en riktig gran. Så vi åkte helt sonika till en grangård och köpte en.

På min uppmaning skaffade de för första gången en riktig gran. Så vi åkte helt sonika till en ”Christmas tree farm” och köpte en.

Det är även första (och sista?) året jag fått julklappar i en strumpa. Mer amerikanskt än så blir det väl inte?

Det är även första (och sista?) året jag fått julklappar i en strumpa. Mer amerikanskt än så blir det väl inte?

Julen 2003 var en normal jul och granen prydde den vanliga granplatsen i köket i Brönstjärn.

Julen 2003 var en normal jul och granen prydde den vanliga granplatsen i köket i Brönstjärn.

Färdigt resultat.

Färdigt resultat.

Mamma och pappa väljer alltid granen tillsammans, sen är det pappas uppgift att frakta den in i köket. Beroende på aktuell möblering och granens storlek har de fått färdas in både genom altandörren, som här, och ytterdörren.

Mamma och pappa väljer alltid granen tillsammans, sen är det pappas uppgift att frakta den in i köket. Beroende på aktuell möblering och granens storlek har de fått färdas in både genom altandörren, som här, och ytterdörren.

Mamma klär 2004 års gran.

Mamma klär 2004 års gran.

2005 firade vi hos moster Carin i Stockholm och hade således igen egen. Men hennes var också väldigt fin.

2005 firade vi hos moster Carin och kusinerna Veronica och Victor i Stockholm och hade således ingen egen. Men deras var också väldigt fin.

I början av 2007 kraschade en dator och jag förlorade ungefär ett halvårs skörd av bilder. Det är inget jag grämer mig över än, men det ledde till att jag numera alltid har dubbla säkerhetskopior på mina bilder. 2006 års gran är alltså därför för alltid förlorad till hårddiskarnas egen Hades.

Julen 2007 spenderade vi i Thailand och såg så många smaklösa granar att jag trodde jag sett de värsta. Men den värsta jag någonsin sett kom faktiskt fem år senare.

Julen 2007 spenderade vi i Thailand och såg så många smaklösa granar att jag trodde jag sett de värsta. Men den värsta jag någonsin sett kom faktiskt fem år senare.

2008 års gran fick komma in genom altanen.

2008 års gran fick komma in genom altanen.

Full koncentration.

Full koncentration.

Att klä gran är allvarliga saker, speciellt om granen är mycket längre än både mamma och syster.

Att klä gran är allvarliga saker, speciellt om granen är mycket högre än både mamma och syster är långa.

Ta-daa!

Ta-daa!

Den uppmärksamme kanske har sett att granarna har olika teman. Hittills har det varit mest rött och guld, som den här år 2009.

Den uppmärksamme kanske har sett att granarna har olika teman. Hittills har det varit mest rött och guld, som den här år 2009.

2010 däremot, då uppdaterades temat till stjärnor och silver.

2010 däremot, då uppdaterades temat till stjärnor och silver. Den utvalda granen hade även en kortare och mer ”bullig” form än tidigare.

Det temat fortsatte även 2011.

Det temat fortsatte även 2011.

2011 hade även Ajfånen gjort intåg i mitt liv och allra högsta mode var Hipstamatic. Jag blir faktiskt sugen på att börja använda den igen, bilderna får en speciell personlighet av den appen.

2011 hade även Ajfånen gjort intåg i mitt liv och allra högsta mode var Hipstamatic. Jag blir faktiskt sugen på att börja använda den igen, bilderna får en speciell personlighet av den appen.

Det här är, utan konkurrens, den smaklösaste gran jag någonsin sett. Men man kanske inte kan ha så höga krav när man firar jul på ett kryssningsfartyg i Karibiska havet? Den här sprang vi iaf på på en restaurang i Miami kvällen före vi bordade. Och jag tror att det är en gran där under, någonstans...

Det här är, utan konkurrens, den smaklösaste gran jag någonsin sett. Men man kanske inte kan ha så höga krav när man firar jul på ett kryssningsfartyg i Karibiska havet? Den här sprang vi iaf på på en restaurang i Miami kvällen före vi bordade. Och jag tror att det är en gran där under, någonstans…

Nu är vi alltså framme i förra året. Första året jag firat utan mina föräldrar och syskon trots att jag befann mig i Skelleftetrakten. Men även året jag insåg att det inte bara finns nackdelar med skilda föräldrar. Det innebär ju att man får fira flera gånger. Och ha tre granar istället för en.

2013 års Brönstjärns-gran fick komma in genom ytterdörren.

2013 års Brönstjärns-gran fick komma in genom ytterdörren.

"Härifrån ser den helt perfekt ut", säger pappa Arne. Misstänker att han blev less på våra försök att få granen att stå rakt. (20 likes på den på Instagram ;)

”Härifrån ser den helt perfekt ut”, säger pappa Arne. Misstänker att han blev less på våra försök att få granen att stå rakt. (29 likes på den på Instagram ;)

Gran 1: Brönstjärn.

Gran 1: Brönstjärn.

Gran 2: Sjöbotten.

Gran 2: Sjöbotten.

Gran 3: Brunnsgatan.

Gran 3: Brunnsgatan.

 

Annonser

3 reaktioner på ”Grön och grann

  1. Ping: 2014 – mot framtiden | Hannas historia

  2. Ping: En jullista | Hannas historia

  3. Ping: Årets jullista | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s