I en värld av bomull

Äntligen kom snön – och med den vintern – på riktigt. Som jag längtat! Det blir så ljust, och är så vackert. Och snön som har fallit nu är extra fin eftersom det varit rätt kallt. Det är som ett täcke av bomull som lagt sig över allt. Extra tydligt blir det i skogen, där träden tyngs ner av allt det vita. Så här ser det ut precis utanför där vi bor.

IMG_2453 IMG_2455Fint va? Lite sol hade inte skadat, men man kan ju inte få allt.

Ännu en fördel med denna snö är att de äntligen har dragit upp milspåret på Vitberget, så nu slipper jag harva runt, runt på trekilmetarn längre. När jag premiäråkte milen häromdagen var jag bara tvungen att stanna, plocka upp mobilen och fota lite. Det är nästan svårt att njuta när man är där, därför tycker jag att sådana här bilder gör det ännu tydligare hur otroligt vackert det är där uppe.

Samma backe – tre månader senare.

Samma backe – tre månader senare.

Inte så välanvänt utegym. Det är nog mer en sommargrej.

Inte så välanvänt utegym. Det är nog mer en sommargrej.

Här viker spåret av, här måste man bestämma sig. Milen eller inte?

Här viker spåret av, här måste man bestämma sig. Milen eller inte?

När jag stod och funderade, och fotade, mötte jag den här supertrevliga mannen. I skidspåret är alla kompisar, eller iaf bekanta, och han stannade därför och pratade en stund. Även han var överlycklig över att snön äntligen kommit och att milspåret öppnat. Även han funderade om han skulle åka hela långa spåret eller inte, och när jag sa "Åk före du" svarade han med ett finurligt leende: "Nej, du åker ändå fortare. Det var nåt av det jobbigaste med att bli gammal – när tjejerna började åka om mig."

När jag stod och funderade, och fotade, mötte jag den här supertrevliga mannen. I skidspåret är alla kompisar, eller iaf bekanta, och han stannade därför och pratade en stund. Även han var överlycklig över att snön äntligen kommit och att milspåret öppnat. Även han funderade om han skulle åka hela långa spåret eller inte, och när jag sa ”Åk före du” svarade han med ett finurligt leende: ”Nej, du åker ändå fortare. Det var nåt av det jobbigaste med att bli gammal – när tjejerna började åka om mig.”

Jag valde milen.

Jag valde milen. Från den här punkten är det åtta kilometer kvar.

Upp och ner går spåret, två gånger ska man upp mot toppen av berget innan man är klar.

Upp och ner går spåret, två gånger ska man upp mot toppen av berget innan man är klar.

Men det gäller att inte glömma att se sig omkring.

Men det gäller att inte glömma att se sig omkring.

Annonser

En reaktion på ”I en värld av bomull

  1. Ping: Ännu en sammanfattning | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s