1 Kor 13

Jag är döpt, konfirmerad och på vissa sätt väldigt intresserad av religion. Jag anser inte mig själv vara religiös, men den historiska aspekten av religion finner jag otroligt fascinerande. Jag har flera gånger försökt läsa bibeln men alltid gett upp, mest för att den är väldigt rörig och gammaldags skriven. Men det finns undantag.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Det här är en del av de vackraste orden jag vet. En klassisk bröllopstext som, om man bortser från den religiösa kopplingen som många verkar ha problem med, är otroligt poetisk och bra.

Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.

När jag bodde i Indiana deltog jag i en ”Youth group” bestånde av mina och Mandys vänner. Vi sågs varannan söndag, pratade, fikade, läste ibland ur bibeln och diskuterade religiösa frågor och livsfrågor. Lite som en utökad läsning inför konfirmationen. The Rolles var inte speciellt religiösa. Pam var uppfostrad som baptist och Mike som katolik. Men när han och Pam inte fick gifta sig i en katolsk kyrka blev han också baptist. De gick i kyrkan till jul, påsk och kanske nån gång till per år. Lite ovanligt för att bo i Indiana som är en väldigt religiös delstat. Mandys mormor var dock mer engagerad i kyrkan, gick varje söndag och hjälpte till i sin lokala församling. Det hände att jag och Mandy följde med henne, för att hon ville och för att det var rätt mysigt.

När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.

När jag konfirmerade oss fick vi, av vår konfapräst som man kan säga mycket om, en vers skriven i varsin psalmbok. Jag fick den här ovanför. Till present önskade jag mig då smycken med ett hjärta, ett ankare och ett kors. Jag fick ett halsband och örhängen, som jag har kvar än. Jag är inte så förtjust i tatueringar. Har inga planer alls på att själv göra någon. Men OM jag skulle göra det så vet jag vad den skulle föreställa. Ett hjärta, ett kors och ett ankare.

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

trohoppkärlek

Annonser

2 reaktioner på ”1 Kor 13

  1. Ping: Ännu en sammanfattning | Hannas historia

  2. Ping: Ja, ja och löftena | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.