Jag blev aldrig en prima ballerina

När vi gick i ettan började våra kompisar spela fotboll. Inte vi. Vi blev balettdansöser. Det hade varit mammas dröm som liten, och därför fick vi börja dansa för Fern Girdlestone, en av de bästa lärare jag någonsin haft, alla kategorier.

Nu var det inte påtvingat på nåt sätt, jag menar vilken liten tjej vill inte bli prima ballerina? Och såhär i efterhand kan jag tänka att där nog lades grunden för mitt framtids dansintresse. Balett brukar ju kallas alla dansers moder, och jag kan hålla med. Kroppskontroll, styrka, disciplin, taktkänsla, allt finns inbakat i denna ädla dans. Men det tänkte jag nog inte så mycket på då. Då var det mest kul att få vara fin och uppträda.

Fern hade en fantastisk förmåga att göra varje uppträdande till en historia, och en av de danser vi uppträdde med allra mest var Sagoboken. Jag var Hans, Erika var Greta och vi delade scen med Peter Pan, Rödluvan, Vargen och Tingeling, bland annat. Ser ni så söta vi var? Jag fyra från höger, Erika på min högra sida.

Balett1

En annan stor upplevelse var när vi fick dansa tillsammans med Annelie Alhanko och hennes hovdansarpartner Per Arthur Segerström. Vi var snöflingor i den här uppsättningen, dansade till ”An der schönen blauen Donau”. Jag minns fortfarande hur imponerad jag var över tofflorna hon tog på sig inför den frågestund hon hade efter föreställningen. Snacka om kontrast till tåspetsskorna hon haft just innan.Balett2 Balett3 Balett4

Beundrande blickar…Balett5

På sommaravslutningen ett år så var vi en blomsteräng. Balett6

Men sen blev vi äldre, det blev krångligt att hinna från skolan till stan i tid, alla våra vänner spelade fortfarande fotboll och den naturliga följden blev att även vi började med det. Men, eftersom vi hade så tur att vi bodde i närheten av Burträsk där Violflickorna höll till, kunde vi fortsätta med nåt liknande. Jag blev ingen gymnast heller, men även den perioden minns jag med glädje. Hur kul är det inte att få göra volter på en stor studsmatta? Sjukt kul.

Och såhär i efterhand är jag väldigt glad över att vi fick testa. Att vi hade möjligheten att få dansa balett, delta i gymnastik, spela fotboll och rida, bland annat. Det är inte alls alla förunnat.

Annonser

3 reaktioner på ”Jag blev aldrig en prima ballerina

  1. Ping: En dejt med dig själv | Hannas historia

  2. Ping: Att använda alla sinnen | Hannas historia

  3. Ping: Ännu en sammanfattning | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s