”Tack! Det var snällt”

Jag, och många med mig, har svårt för att ta emot en komplimang. Det enda rätta svaret på en kommentar som: ”Vilket fin tröja du har” är: ”Tack! Det var snällt sagt”. Att svara ”Äsch, den här gamla trasan! Det var det enda jag hittade i garderoben imorse” tar bort effekten av kommentaren och blir i förlängningen en förolämpning av den som givit komplimangen. Det signalerar att du tycker att givaren har fel och effekten blir liksom helt motsatt mot det avsedda – den som ville vara snäll känner sig bara dum.

Jag brukar verkligen försöka tänka på det här. Men det är så enkelt att slå ifrån sig. Och visst är det så att man ibland känner som att inget passar. För mig verkar det här ha en cyklisk återkomst, på månadsbasis. Vissa utvalda dagar känns alla kläder för stora, för små, för röda, för gula, för blå, för gamla, för fina etc etc… En sån dag bör man ju vara ännu mer noggrann med att ta åt sig av komplimangen. För uppenbarligen tycker ju inte den andra personen att din tröja är för röd utan alldeles lagom röd. Så: ”Tack, det var snällt.”

Det här är ett av de inlägg jag har fnulat ganska länge på hur jag skulle formulera. Jag kan tycka att jag är nästan hård i det första stycket, men samtidigt är det svårt att linda in. Jag tycker verkligen att man ska svara så, trots att jag vet att jag själv är dålig på det.

Inspirationen till inlägget kom, som så mycket annat, en helt vanlig dag. Det var en tjej på jobbet som skulle ta en ny bylinebild och hade därför fixat håret, sminkat sig och valt kläder med omsorg. Så som man gör när man vet att man ska bli förevigad. Hennes kommentar framemot eftermiddagen var: ”Jag undrar hur hemsk folk tycker jag ser ut i vanliga fall, med tanke på hur många komplimanger jag fått idag.” Då blev jag irriterad. Så ska man väl ändå inte tänka? Istället skulle hon väl ha uppskattat att många tog sig tid att uppmärksamma att hon ansträngt sig och gjort sig fin? Det var då jag bestämde mig. Jag skulle tacka för komplimanger, inte säga emot! Sen går det väl inte alltid bra… Men jag försöker iaf.

"Fina hängselbyxoor sa du? Tack!"

”Fina hängselbyxor sa du? Tack!” Foto: Mamma eller pappa

Annonser

En reaktion på ””Tack! Det var snällt”

  1. Ping: Ännu en sammanfattning | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s