Femton sekunder i rampljuset

(det här inlägget kommer innehålla ohejdat med skryt, så klarar du inte av sånt bör du inte läsa vidare)

Man kan säga mycket negativt om sociala medier. Vilket jag gjort här, här och här. Men det finns såklart även positiva grejer med att världen har krympt. Till exempel är det lätt att sprida budskap och få kontakt med likasinnade på andra sidan jordklotet. En lite mer ytlig fördel är att det kan vara lätt att få kontakt med kändisar. Något som jag också varit med om. Det här är definitivt ett av mina stora ögonblick i rampljuset. En av mina stora idoler, Mark Levengood, ondgjorde sig nämligen på Twitter om en ful staty i Stockholm och frågade om någon visste om det fanns någon lika ful någon annanstans. Jag svarade med en länk till en bild på vår fantastiska staty på torget och fick det här till svar. Kanske ett litet steg i mänsklighetens historia, men ett väldigt roligt minne för mig.

Skärmavbild 2015-02-14 kl. 07.05.12Vissa kändisar (och normalt folk också) följer alla som följer dem på Twitter. Det tog mig ett tag att inse. Första gången det hände mig var nämligen när Sveriges mest kända (och oskyldiga) seriemördare följde mig, något jag tyckte var lite otäckt. Men han är en oförarglig följare och vi har t.o.m. spelat några matcher i Wordfeud sedan dess. Däremot blev jag väldigt förvånad över den här följaren eftersom det i det här fallet var han som började följa mig. Hur det gick till vet jag inte, men om ni vill ha kontakt med honom så vet ni var ni ska vända er. ;)

twitter

Det har ju knappast undgått nån att jag gillar att fota. Som fotograf vill man gärna visa sina bilder, eller iaf de man är nöjd med. Ett bra sätt att göra det är via Fotosöndag. Den gruppen har drygt 1500 medlemmar, och många är väldigt bra på att ge uppmuntrande tillrop och tips. Det kan till och med, om man har tur, göra att man hamnar i Flickr Explore. Det beskrivs såhär på en fotosida:

”Av de hundratusentals bilder som laddas upp varje dag, väljer Flickr  själva ut 500 bilder som av olika anledningar anses vara extra ”intressanta”. De här bilderna kallar Flickr för Explore och lyfts då fram i en speciell grupp som får extra mycket fokus på sig och blir lite som att hamna i finrummet för en dag, med andra ord ett bra ”skyltfönster” om du vill visa upp din bild för en större publik än du normalt har. Kriterierna för vilka bilder som Flickr anser vara ”intressanta” är lika hemlig som receptet för Coca Cola eller algoritmen för att hamna överst i en Googlesökning.”

Hur nöjda tror ni jag var när min bild från Vintersimmet hamnade där? Första dagen hade jag drygt 1500 visningar, nu är jag uppe i nästan 6000! 6000 som tagit sig tid att titta på en bild som lilla jag tagit. Återigen, ett litet steg för mänskligheten, men stort i min värld. Men det skulle bli ännu större…

flickr

Jag hade läst nånstans att om man hamnat i Explore en gång är det lättare att man gör det igen eftersom Flickr då har ”koll” på en (vilket är lite otäckt i sig). Men därför blev jag inte jätteförvånad när även förra veckans Fotosöndag-bild hamnade där. Vad som dock förvånade mig var reaktionerna. Redan första dygnet hade jag nästan 9 000 views och 80 ”faves” som är flickrs motsvarighet till Facebooks gillaknapp. Nu är bilden uppe i nästan 11 000 vilket känns helt osannolikt. Det är alltså nästan två fullsatta Skellefteå Kraft arenor med folk som har tittat på min bild. Helt sjukt! Nog för att jag tycker att den blev häftig med speglingen av oss i fönstret, men inte tillräckligt häftig för att så många ska kika på den. Jag vet inte hur jag någonsin ska toppa det.

Ser ni den, längst nere i högra hörnet?

Ser ni den, längst nere i högra hörnet?

Det sista skrytet jag ska leverera idag handlar om nåt så fånigt som min frukost. Emma, en av de få bloggare jag fortfarande följer (har försökt dra ner på det där) har ett inslag som hon kallar läsarfrukostar. Det är rätt enkelt, man skickar en bild på sin frukost, berättar vad man ätit och skickar med en länk till sin egen blogg eller instagram. Jag tyckte det var rätt kul och tänkte att jag ju faktiskt har nåt speciellt att dela med mig av, nämligen bagarstugebakat bröd. Sagt och gjort, här är resultatet. Det kanske kan verka obetydligt, men det här inlägget ledde till flera hundra besök på min blogg och några fina kommentarer. Inget jag tänker på så ofta idag, men himla kul att folk från hela Sverige fick besöka vår lilla bagarstuga, om än bara virtuellt.

frukostNu har jag skrutit klart. För den här gången. Tack för att du läste. Vad vill du skryta om? Ordet är fritt.

Annonser

En reaktion på ”Femton sekunder i rampljuset

  1. Ping: Ännu en sammanfattning | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s