Kasta plast

En vis man (eller typ, Wille Crafoord) har sagt följande: ”Att bo i Skellefteå och inte ha testat discgolf är som att bo i Kalifornien utan att ha surfat.” Och hur mycket som ligger i det visste jag inte förrän jag började kasta själv.

Andra gången jag kastade var med Jonas A och Eli. Enligt vad jag skrev på Facebook gick det inte så bra för mig och Eli. Men nåt måste jag ha hittat i sporten som jag gillade.

Andra gången jag kastade var med Jonas A och Eli. Enligt vad jag skrev på Facebook gick det inte så bra för mig och Eli. Men nåt måste jag ha hittat i sporten som jag gillade.

IMG_0903

Jag hade testat spela discgolf (”kastat plast”) två gånger. Det hade pratats om det en del i mina kompiskretsar, men jag hade väl inte haft lust eller tid att engagera mig så mycket. De gånger jag testat tyckte jag att det var helt okej, och jag gillar ju att vara ute i skogen så jag kunde absolut se charmen i det. Men det var inte förrän jag började lära mig hur teknisk sporten är som jag verkligen fastnade för det. Att jag ens fick chansen till det var mer en slump än något annat. En av våra supportkillar på jobbet, Jonas, hade hört att jag körde motorcykel och undrade och vi inte skulle ut och köra tillsammans någon gång. Jag kontrade med att det kunde jag visst göra, men i gengäld skulle han få lära mig kasta discgolf eftersom jag hört att han minsann tävlade i det. Den kvällen blev startskottet för en fantastisk vänskap. Oj, vad han har lärt mig mycket. Både om plastkastande och livet i stort.

Jonas. Bild tagen på VM i USA. Ända dit har discgolfen fört mig.

Jonas. Bild tagen på VM i USA. Ända dit har discgolfen fört mig. Men mer om det sen.

Sagt och gjort. Vi tog motorcyklarna och åkte ut till discgolfterminalen i Bergsbyn. Jag som hade tänkt att vi kanske skulle gå en runda på banan och ha trevligt blev snart varse att discgolf är något mycket allvarligare än så. Istället fick jag ställa mig på fotbollsplanen bortanför klubbhuset och nöta utkast. ”Sträck på armen, för den rakt i höjd med ögonen, låt hela kroppen följa med i rörelsen, dra igenom hela kastet.” Upprepa. Typ tusen gånger. Jag tror att vi avslutade med att gå nio hål, mer orkade jag inte efter den hårdträningen.

Det här blev första av en massa träningstillfällen på banan. Jag blev som helt besatt av sporten. Precis som jag beskrivit här blir jag lätt väldigt engagerad i saker och i discgolfen hittade jag mycket mer än jag någonsin trott. Jag lärde känna jättemånga trevliga människor, fick en helt ny gemenskap och blev engagerad i något som var så mycket mer än att kasta plastbitar runt i skogen.

Jag har hittat jättefå bilder på mig själv när jag spelar, oftast är det jag som fotat. Men här är iaf en, tagen påskhelgen xx när jag, Jonas och Linnea inte kunde vänta längre utan var tvungna att he oss ut å banan...

Jag har hittat väldigt få bilder på mig själv när jag spelar. Men här är iaf en, tagen påskhelgen 2012 när jag, Jonas och Linnea inte kunde vänta längre utan var tvungna att he oss ut på banan…

... trots att den knappt tinat fram.

… trots att den knappt tinat fram.

Sen har jag också blivit väldigt medveten om vilken skillnad det är på en precisionssport och en mer fysisk sport. Min (livs-)coach, som jag sedermera börjat kalla Jonas, har förklarat det väldigt bra för mig. Hjärnan kan inte förstå ”inte”. Så om du tänker: ”Jag ska inte träffa det där trädet” så hör hjärnan ”jag ska träffa det där trädet” och alltså gör du det. Det du istället ska tänka är: ”Det finns inga träd.” Lättare sagt än gjort, tro mig. Men jag tror att mycket i livet fungerar på samma sätt. Om du säger åt dig själv att ”jag ska inte misslyckas” så tror jag risken är större att du misslyckas. Istället borde du säga till sig själv  att ”jag klarar det här”.

Jag har också deltagit i en tävling, mest för att utmana mig själv. Det gick inte alls speciellt bra, men jag lärde mig mycket om mig själv, min egen tävlingsinstinkt och hur jag reagerar under press. Väldigt intressant. Vad jag däremot har gjort flera gånger är att hjälpa till på tävlingar. Och jag har då blivit varse hur välrenommerad banan i Skellefteå är. Inte för att jag är någon expert, men jag har förstått att den är i absoluta toppklass. Världsberömd, till och med. Mycket beror det såklart på att det funnits engagerade människor här och att de fått förutsättningarna för att skapa en fantastisk bana.

Jag har inte hunnit kasta än i år, men blir väldigt sugen när jag letat igenom mina arkiv och hittat följande bilder på allt jag varit med om på grund av discgolfen.

En dag när Chefarn, Åsa, Elin och jag alla jobbade kväll passade vi på att kasta på morgonen. Precis som med många andra aktiviteter kastar jag gärna på morgonen.

En dag när Chefarn, Åsa, Elin och jag alla jobbade kväll passade vi på att kasta på morgonen. Precis som med många andra aktiviteter gör jag  gärna det här på morgonen.

Just den här gången klådde Elin mig, men sedan dess har jag vunnit när vi spelat. Vilket känns skönt med tanke på hur mycket mer jag spelat än henne.

Just den här gången klådde Elin mig, men sedan dess har jag vunnit när vi spelat. Vilket känns skönt med tanke på hur mycket mer jag spelat än henne.

Det här är Erika, en av de jag lärt känna genom discgolfen. Hösten xx följde jag henne och några andra Skelleftebor till Umeå för att titta på och fota DM. Det pågick en övertalningskampanj att få mig att delta också, men jag vågade inte.

Det här är Erika, en av de jag lärt känna genom discgolfen. Hösten 2011 följde jag henne och några andra Skelleftebor till Umeå för att titta på och fota DM. Det pågick en övertalningskampanj att få mig att delta också, men jag vågade inte.

Erika puttar.

Erika puttar.

Det här är Tomas, aka Larsa, aka Professor Plast. Invald i Discgolf Hall of Fame, tvåa i VM i parspel etc etc. Och numera gift med Erika. Ännu en av de fantastiska människor jag lärt känna iochmed plastkastandet.

Det här är Tomas, aka Larsa, aka Professor Plast. En av de stora profilerna inom sporten. Invald i Discgolf Hall of Fame, tvåa i VM i parspel etc etc. Och numera gift med Erika. Ännu en av de fantastiska människor jag lärt känna iochmed plastkastandet.

Tillsammans med tre andra har han startat Latitude 64, och de bara växer och växer. Den här bilden tog jag en dag när jag var ledig, uttråkad och "praoade" hos dom. Väldigt lärorikt.

Tillsammans med tre andra har han startat Latitude 64, och de bara växer och växer. Den här bilden tog jag en dag när jag var ledig, uttråkad och ”praoade” hos dom. Väldigt lärorikt.

Tillsammans med Larsa, Jonas och Erika var jag med och ordnade en "tjejkväll" på banan. Det blev väldigt uppskattat. Tyvärr är det inte så många tjejer som kastar.

Tillsammans med Larsa, Jonas och Erika var jag med och ordnade en ”tjejkväll” på banan. Det blev väldigt uppskattat. Tyvärr är det inte så många tjejer som kastar.

Lena, Ulrika, Victoria och några jag inte känner deltog.

Lena, Ulrika, Victoria och några jag inte känner deltog.

Jonas instruerar putteknik.

Jonas instruerar putteknik.

Nåt annat kul jag var med om var inför en stor tävling när David och David utmanade Wille Crafoord och Mange Schmit på en runda.

Nåt annat kul jag var med om var inför en stor tävling när David och David utmanade Wille Crafoord och Mange Schmidt på en runda.

Båda artisterna är inbitna spelare och vann, dock inte helt överlägset.

Båda artisterna är inbitna spelare och vann, dock inte helt överlägset.

Eftersom min coach är väldigt engagerad på banan har jag också varit det i omgångar. Här rensade vi gamla kvistar och grenar.

Eftersom min ”coach” är väldigt engagerad på banan har jag också varit det i omgångar. Här rensade vi gamla kvistar och grenar.

När man får köra sånt här är det ju rent kul att jobba.

När man får köra sånt här är det ju rent kul att jobba.

Men arbetandet har även spritt sig till mamma och pappa som uppfyllde ett löfte de gett på min 30-årsfest genom att röja en glänta på svart tolv. Oerhört uppskattat.

Men arbetandet har även spritt sig till mamma och pappa som uppfyllde ett löfte de gett på min 30-årsfest genom att röja en glänta på hål svart tolv. Oerhört uppskattat.

En kall och regnig oktoberdag hjälpte jag till att bygga altan.

En kall och regnig novemberdag hjälpte jag till att bygga altan.

Något jag skrivit om här.

Något jag skrivit om här.

Men mer än jobb är discgolf glädje för mig. Glädje, gemenskap och en chans till frisk luft.

Men mer än jobb är discgolf glädje för mig. Glädje, gemenskap och en chans till frisk luft.

Även några (grill-)fester med tillhörande lekar. Som att kasta grilltång på planka.

Även några (grill-)fester med tillhörande lekar. Som att kasta grilltång på planka.

Lekar på fester är nämligen en av Larsas specialitéer.

Lekar på fester är nämligen en av Larsas specialitéer.

Lite fånerier också. Jag blev så glad när jag fick en ny glittrig diamond att jag var tvungen att lägga ut den här bilden.

Discgolf innebär lite fånerier också. Jag blev så glad när jag fick en ny glittrig diamond att jag var tvungen att lägga ut den här bilden.

"Bakom kulisserna." Foto: Erika

”Bakom kulisserna.” Foto: Erika

Och jo, jag skrev "fått". Det finns fördelar med att känna folk som producerar discar...

Och jo, jag skrev ”fick”. Det finns fördelar med att känna folk som producerar discar…

Med tanke på hur många timmar jag spenderat på banan borde jag nog vara bättre på att kasta än vad jag är. Men ibland går det liksom bara helt fel.

Med tanke på hur många timmar jag spenderat på banan borde jag nog vara bättre på att kasta än vad jag är. Men ibland går det liksom bara helt fel.

Och inte bara för mig, gudskelov.

Och inte bara för mig, gudskelov.

Ibland blir jag arg, men oftare besviken på mig själv när det går dåligt. Och även om det gått dåligt så har jag iaf fått ha en trevlig stund med en eller flera kompisar.

Ibland blir jag arg, men oftare besviken på mig själv när det går dåligt. Men även om det gått dåligt så har jag iaf fått ha en trevlig stund med en eller flera kompisar. Eller med syster Erika.

discgolf2

Annonser

10 reaktioner på ”Kasta plast

  1. Ping: Nya vänner | Hannas historia

  2. Ping: Min andra krönika | Hannas historia

  3. Ping: Ännu en sammanfattning | Hannas historia

  4. Ping: Bubblor! Bubblor! | Hannas historia

  5. Ping: Spara datumet | Hannas historia

  6. Ping: Helt spontant | Hannas historia

  7. Ping: Caddie på VM – jag? | Hannas historia

  8. Ping: Bakom och framför kameran | Hannas historia

  9. Ping: Själva ceremonin då? | Hannas historia

  10. Ping: Presenter | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s