Släkten är bäst

”Många brukar säga att släkten är värst, men jag tycker att släkten är bäst. Jag hörde på radio (tror jag det var, reds.anm.) om en pojke som växt upp i olika familjehem. Han sa att han aldrig firat en födelsedag, aldrig en jul, aldrig något. Tänk när vi var små, då kände vi alla pappas och mammas syskon och våra kusiner. Då bodde alla mellan Umeå, Lycksele och Norsjö. Vi träffades ofta och firade både det ena och det andra. Idag är släkten spridd till Australien, England, Stockholm och Linköping. Och ändå så sitter vi här idag och får träffas och umgås. Tänk sån tur vi har som har en sån här fin familj och släkt. ”

Inte ordagrant, men ungefär sådär lät morbror Görans tal på släktträffen i helgen. (Ingifta) morbror Carl-Henrik hade fyllt 75 och eftersom hans två döttrar Cecilia, Helena och deras familjer var hemma från Australien passade de på att bjuda in tjocka släkten till sin stuga i Kvarnbyn. Och jag måste säga att jag håller med Göran. Nu träffas ju inte vi jätteofta, speciellt inte sedan mormor och morfar dog och folk flyttade ut i världen. Men det är alltid lika trevligt att träffas och få höra vad som hänt sen sist. Nu har ju dessutom nästa generation börjat bli lite äldre och kan prata och springa runt och bada och det var verkligen fullt ös.

Jag tänker på det ibland, hur lyckligt lottad jag ändå är. Jag har kompisar som är ensambarn och knappt har nån släkt. Själv har jag inte mindre än sju fastrar/mostrar och åtta mor-/farbröder. På mammas sida är vi tolv kusiner (jag + syskon inräknade) och på pappas sexton. Kusinbarn försöker jag inte ens ge mig på att räkna. Men som ni förstår finns det många som jag känner mer eller mindre släktskap och samhörighet med. Och det är en rikedom som är svår att värdera. Och jag har inte ens behövt anstränga mig för att få den här rikedomen. Att födas kan ju knappast räknas som en bedrift.

DSC_2215

Eftersom det var C-H med familj var även deras släkt ”på andra sidan där”. Men det är ju lika trevligt att träffa sina egna kusiner som sina kusiners kusiner, speciellt som vi umgicks endel med dem när vi var små.

DSC_2218

Mamma hittade fort en ny favorit, kusin Helenas lilla Astrid, nio månaderDSC_2217 DSC_2223 DSC_2227 DSC_2241DSC_2238Innan folk skulle åka hem vidtog kaoset, aka gruppfotograferingen. Av tolv kusiner fanns sex på plats och vi skulle fotas. Jag önskar att jag tagit kort på de som tog kort på oss, större pressuppbåd har nog aldrig skådats i Kvarnbyn.
DSC_2261 DSC_2265

Jag, Cecilia, Nils, Helena, Peter och David.

DSC_2266

Innan alla vuxna, barn och kameror var på plats var det riktigt kaos. Sen var det ju det här med att få timern på kameran att funka… Ta bara den här bilden. Alla blev jättefina! Utom jag som inte riktigt hann på plats…DSC_2275 DSC_2279Till slut fick Helenas Paul ställa upp som officiellt fotograf för att få till en normal bild.

4 reaktioner på ”Släkten är bäst

  1. Ping: Lek med nya kameran | Hannas historia

  2. Ping: Släkt i bagarstugan | Hannas historia

  3. Ping: Årets sommarlista | Hannas historia

  4. Ping: Ännu en sammanfattning | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.