Den blinda rättvisan

”Idag gick vi upp i vanlig tid, gjorde oss iordning och såg sen på tv att vi hade två timmars försening, så vi gick upp och såg ”The Brady Bunch Movie”. Under filmen ringde Pam och sa att skolan var stängd, så när filmen var klar tog Mandy en tupplur och jag kollade mina e-mail. Tjugo i tio (jag kollade) ringde Ryan och vi pratade ett tag. Sen föreslog han att jag skulle slå på tv:n så att vi kunde prata om tv-programmet. Vi gjorde detta, och pratade sammanlagt i två timmar och tjugo minuter (nytt rekord!). Pam var dock inte så glad, hon försökte ringa hem flera gånger. Till slut ringde hon till Ryan (som har call waiting) och berättade att hon skulle komma hem. Vi fortsatte prata ett tag och hade jättekul. Mandy vaknade och pratade ett tag, och till slut var vi tvungna att sluta, strax efter tolv. Resten av dagen jobbade Mandy på en dans till ”Barbra Ann” , Pam sov och jag såg filmer.”

Enligt min dagbok var det så här min dag såg ut den 13 januari 1999. Varför jag intresserat mig för just den här dagen beror på min tendens att bli lite (mycket?) involverad i saker, som jag berättade om här. Nu senast är det ett rättsfall angående någonting som utspelade sig just den dagen, i en stad långt borta och som berör människor jag aldrig tidigare hört talas om. Väldigt distant och abstarkt. Men en podcast har fört det väldigt nära mig. Vad jag pratar om är det som något kallat ”vår tids O.J. Simpson-rättegång”, och så är det kanske. Ett mord, ett otydligt alibi, någon som (mest troligt) ljugit för polisen för att själv slippa undan, en rättsapparat som antingen medvetet gjort fel eller av stress/lättja dömt en då 17-årig kille till livstids fängelse. Personen i fråga, Adnan Syed, är ett år äldre än mig och har spenderat 16 år i fängelse. Nästan ända sedan jag skrev det där dagboksinlägget, vilket känns som – och är – en evighet sen.

adnan

Anledningen till att jag, och många med mig, fastnat för hans fall är en podcast som släpptes för snart ett år sedan. En reporter gick i tolv avsnitt igenom många av aspekterna i vad som är ett ovanligt och komplext rättsfall. Jag har lyssnat på alla tolv avsnitt rakt igenom tre gånger, senast när vi var på Kreta. En enkel googling efter den senaste gången ledde mig till Undisclosed som absolut inte är någon fortsättning på Serial utan tre advokater som ser på fallet från deras synvinkel. En av advokaterna är syster till Adnans bästa vän och alltså inte opartisk, men det är trots allt en väldigt fascinerande podcast. Hon skriver dessutom en väldigt insatt blogg som jag läser med stort intresse.

rabia

Jag har flera gånger försökt lista ut varför jag blivit så engagerad i det här fallet. Att den första podcasten var väldigt välgjord och medryckande är såklart en av anledningarna. Men också att själva fallet är ungefär som en välskriven, dock rörig, deckare. Det finns flera misstänkta, vittnen, vittnen som aldrig förhörts och ett nyckelvittne som hela åtalet baserades på. Som borde ha åtalats för medhjälp men aldrig åtalades överhuvudtaget. Tidigare har jag läst väldigt mycket deckare, men på sistone har jag känt att jag nästan har ”förläst” mig på det. Nu läser jag mycket hellre om riktiga brott eftersom verkligheten så många gånger överskuggar dikten. Jag har t.ex. precis avslutat ”Mannen som slutade ljuga” om vad som egentligen hände när Quick/Bergwall först blev Sveriges värsta seriemördare och sedan friades från allt. Läs den!

Men när det gäller det aktuella fallet tror jag också att det beror lite på att jag kan relatera till omgivningarna där det hände. Både Adnan och hans ex som blev mördad var seniors på high school. Jag var också det på vårterminen 1999. Mycket av fallet bygger kring vad och hur de gjorde den aktuella dagen när hon försvann. Jag tycker mig kunna känna igen både människor och händelser de pratade om. Vilka som pratat med vilka, hur umgänget i skolan såg ut, hur noga alla lärare var med att skriva om man var på plats, om man kom sent, om man var tvungen att gå ut under lektionen. Att få hade mobiltelefon, ganska många hade personsökare. Vem som hade bil, vem som blev skjutsad, vem som lånade vems bil. Allt det här är viktigt i fallet och välbekant för mig.

Men i slutändan handlar det här fallet väldigt mycket om den mänskliga naturen, om rasism och fördomar, om att rädda sitt eget skinn till vilket pris som helst eller att skydda sin familj. Det handlar om en då sjuttonårig kille som hela tiden hävdad att han är oskyldig och ett nyckelvittne som gett så många olika versioner att det inte går att hänga med.

Blir du intresserad av vad jag pratar om? Börja med att lyssna på Serial, så kan jag ge dig lite fler tips sen.

Annonser

2 reaktioner på ”Den blinda rättvisan

  1. Ping: Ännu en sammanfattning | Hannas historia

  2. Ping: Just nu III | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s