Ett riktigt äventyr

När pappa nyligen fyllde 60 var han och mamma bortresta. Ingen fest och inget sånt ville han ha. Men sina barn undkommer man inte och han fick därför veta att vi skulle utomlands på äventyr några dagar. Han fick också en packlista där bland annat ett fint ombyte, oömma kläder, bekväma skor, kikare, kamera och badkläder stod med.

Vi andra var såklart fullt medvetna om vad som hände, men när vi satt och åt lunch på Ikea och sa till pappa vad det riktiga målet med resan var tror jag knappt att han trodde oss först. Björnsafari?! Kanske inte hans första eller ens tjugonde gissning. Första anhalt var som sagt Ikea där vi hann med lunch och en snabb runda i butiken. Sen fortsatte vi över gränsen och en bit söderut, till Olulu (Uleåborg). Där bodde vi på hotell med de minsta badrummen jag någonsin sett. Vi åt även en födelsedagsmiddag i den här restaurangen, byggd av ett tidigare hamnmagasin. Jättemysigt var det, men elektrikern i sällskapet var lite bekymrad över eldragningarna. Inte i alla hus vars lampor i taket tänds och släcks samtidigt som en av handikapptoalamporna…

P1020371

Familjen Morén uppfixade och uppiffade inför födelsedagsmiddagen.

P1020373

Carl och David.

P1020374

Jubilaren och mamma.

Maten var iaf väldigt god och någorlunda typiskt finsk. Carl gick fullt ut i den aspekten och åt Rössypottu (blodpuddingssoppa med fläsk), långkokt ren och någon form av lakritsparfait till efterätt.

P1020376

Min förrätt, chevreost och sallad. Till varmrätt åt jag kyckling. Men varmrätterna är ju sällan lika fina att fota.

P1020384

Efterrätten, vit choklad-cheescake med hallonsås och grädde. Mmm…

P1020391

Övervåningen på restaurangen var minst lika mysig den.

P1020395

Ett gammalt hamnmagasin, som sagt.

P1020404

Uleåborg ligger vid havet, ungefär i höjd med Piteå. Och skylinen var inte helt olik Piteås heller.

P1020406

Promenad hem genom ett soligt (typ) Uleåborg.

P1020407

Jag har sett hänglås på broar tidigare, bland annat i Paris. Men det här är det största jag någonsin sett. Blir svårt att knipsa bort det.

P1020412

Dagen därpå bar det så av in i Finlands djupa skogar. Målet låg bara några kilometer innanför den ryska gränsen.

Helena tog emot oss. Det är hon som tillsammans med sin man Eero driver Arla-gården och var våra värdar de närmsta dagarna. I det här timmerhuset är Eero uppväxt, Helena berättade dagen därpå historien om när ryssarna invaderade Finland och krigets första skott föll, bara kilometer därifrån. Men nu går jag händelserna i förväg.

Helena tog emot oss. Det är hon som tillsammans med sin man Eero driver Arola-gården och var våra värdar de närmsta dagarna. I det här timmerhuset är Eero uppväxt, Helena berättade dagen därpå historien om när ryssarna invaderade Finland och krigets första skott föll, bara kilometer därifrån. Men nu går jag händelserna i förväg.

Här, i den nybyggda längan bodde vi. Två typ lägenheter med bastu och relax däremellan. Vedeldad bastu, såklart.

Här, i den nybyggda längan bodde vi. Två typ lägenheter med bastu och relax däremellan. Vedeldad bastu, såklart.

DSC_2798

Det här var den gamla bastun, såg så övergiven ut ute i skogen.

DSC_2793

Insidan av vår lägenhet påminde mest om en fjällstuga.

DSC_2794

Förutom att ordna björnsafari är Arola en bondgård, och köttet vi fick till lunch kom från gårdens egna kor. Snacka om lokalproducerat!

DSC_2805

Trevligt välkomnande in i storstugan.

DSC_2808

Där inne serverades vi lunch och frukost.

DSC_2817

Instruktionerna var oömma kläder. Skogsmulle-Anton och färgglada tränings-Erika hade tolkat det lite olika. :D Lägg också märke till maten. Kött, potatis och grönsaker, fantastiskt gott.

DSC_2821

När vi ätit fick vi så instruktioner av Helena. Var vi skulle sitta, hur vi skulle göra. Spänniningen ökade för varje stund…

… och er spänning behåller jag ett tag till. Björnarna får helt enkelt bli ett helt eget inlägg, annars skulle ni aldrig orka läsa. Men tro mig när jag säger att det var en fantastisk upplevelse. (Här kan ni läsa om det.)

När vi kom tillbaka från själva safarit och fem timmar i små timmerstugor var vi både frusna och hungriga. Soppa, bröd, bastu och lite ”debriefing” senare sov vi sött allihopa. Säkert inte bara en som drömde om björnar.

IMG_5918

Dagen därpå bjöds det på frukost, lika fantastisk den som de andra måltiderna vi fick.

P1020497

Eftersom vi befann oss så nära åkte vi så långt mot Ryssland vi kunde komma. Tidigare har gränsen varit öppen och ett vanligt sätt för lastbilar att köra mellan länderna, men senaste åren har bevakningen varit hård längs hela gränsen, förklarade Helena.

P1020502

Rakt fram och lite höger på bilden fanns en vaktkur och en bil, så där antog vi att Ryssland började.

P1020505

På vägen passerade vi också monumentet över var de första skotten mellan Ryssland och Finland fallit under Vinterkriget. Historieintresserad som jag är tycker jag att det var riktigt intressant. Värst är att tänka att det inte är särskilt länge sen. Inte ens en mansålder sen.

P1020512

Och vi har varit där!

Annonser

5 reaktioner på ”Ett riktigt äventyr

  1. Ping: ”Ska vi se björnarna?” | Hannas historia

  2. Ping: Årets sommarlista | Hannas historia

  3. Ping: Ännu en sammanfattning | Hannas historia

  4. Ping: Hur det gick med målen – och nya | Hannas historia

  5. Ping: Som en riktig globetrotter | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.