”Ska vi se björnarna?”

Nu är den olidliga spänningen slut och här kommer fortsättningen på vårt äventyr i Finland. Vi hade alltså medelst bil förflyttat oss in i de djupa finska skogarna. Utrustade med kameror, kikare, oömma kläder och bekväma skor satte vi så av mot den ryska gränsen. Vi skulle gå den sista halvkilometern ungefär.

IMG_5843

Ni ser så glada och avspända vi ser ut...

Ni ser så glada och avspända vi ser ut…

… inte visste vi då att det skulle vara ett färskt björnspår på stigen och att en av björnarna skulle sitta och vänta på oss när vi väl kom fram till stugorna. Nu var det nog bara jag som blev lite uppjagad av det, Helena hade försäkrat oss om att ingen besökare någonsin blivit skadad av björnarna och att de tänkte fortsätta ha det så. Lätt för henne att säga.

Deras son la ut "bete" till björnarna och det är också därför de kommer tillbaka. Mellan 80–100 kilo lax får de varje dag. Klart de då har lärt sig att det är dumt att ge sig på den levande maten, när det kommer död mat varje dag. Men jag skulle nog ändå ha varit lite nervös om jag var honom.

Deras son la ut ”bete” till björnarna och det är också därför de kommer tillbaka. Mellan 80–100 kilo lax får de varje dag. Klart de då har lärt sig att det är dumt att ge sig på den levande maten, när det kommer död mat varje dag. Men jag skulle nog ändå ha varit lite nervös om jag var honom.

Ni ser ju så egennyttiga och lömska de ser ut.

Ni ser ju så egennyttiga och lömska de ser ut.

Men samtidigt mjuka och kramgoa.

Men samtidigt mjuka och kramgoa.

Och lite fåniga. :)

Och lite fåniga. :)

Det här var den mest giriga av björnarna. Han höll sin lilla matlåda för sig själv, la ofta upp särskilt smaskiga (antar jag) laxfiléer på tassen för att äta skallar och sånt först och sen njuta av det han sparat. Han stod över en timme och åt, säkert fullt medveten om att vi var där.

Det här var den mest giriga av björnarna. Han höll sin lilla matlåda för sig själv, la ofta upp särskilt smaskiga (antar jag) laxfiléer på tassen för att äta skallar och sånt först och sen njuta av det han sparat. Han stod i över en timme och åt, säkert fullt medveten om att vi var där.

Ibland kändes det t.o.m. som att han poserade för oss.

Ibland kändes det t.o.m. som att han poserade för oss.

Enligt Eero, som jag litar på, fick vi se fyra olika björnar, alla hannar. Som mest var faktiskt tre på plats samtidigt, annars kom och gick de lite huller om buller.

Enligt Eero, som jag litar på, fick vi se fyra olika björnar, alla hannar. Som mest var faktiskt tre på plats samtidigt, annars kom och gick de lite huller om buller.

Vi räknade till fyra eller fem små timmerstugor med avlånga fönster ut mot gläntan där de matade björnarna. Erika, jag, Carl och Anton satt i en.

Vi räknade till fyra eller fem små timmerstugor med avlånga fönster ut mot gläntan där de matade björnarna. Erika, jag, Carl och Anton satt i en.

Mamma, pappa och David i den närmaste.

Mamma, pappa och David i den närmaste.

Stugorna var utrustade med små tygtunnlar där man kunde sticka ut kameror eller bara få lukta och lyssna på björnarna.

Stugorna var utrustade med små tygtunnlar där man kunde sticka ut kameror eller bara få lukta och lyssna på björnarna.

Det fanns även ett dass där så man inte behövde gå ut. Det hade nog varit synnerligen olämpligt att göra det.

Det fanns även ett dass där så man inte behövde gå ut. Det hade nog varit synnerligen olämpligt att göra det.

Det var fullt av måsar och andra fåglar som visserligen inte kunde komma åt maten i betongrören, men som väntade på att björnarna skulle spilla och på så sätt dela med sig.

Det var fullt av måsar och andra fåglar som visserligen inte kunde komma åt maten i betongrören, men som väntade på att björnarna skulle spilla och på så sätt dela med sig.

Några var helt obrydda om det och åt med god aptit mitt framför oss.

Några var helt obrydda om det och åt med god aptit mitt framför oss.

Andra verkade mer störda och tog gärna en stor munfull och sprang undan för att äta mer i lugn och ro.

Andra verkade mer störda och tog gärna en stor munfull och sprang undan för att äta i lugn och ro.

Alla de fyra vi såg var väldigt stora, men en var större än de andra och det märktes att de hade respekt för honom och inte gärna var i gläntan samtidigt.

Alla de fyra vi såg var väldigt stora, men en var större än de andra och det märktes att de hade respekt för honom och inte gärna var i gläntan samtidigt.

Tittut!

Tittut!

Dansande björN+

Dansande björn?

"Vem glor du på?"

”Vem glor du på?”

Efter tre timmar i stugan började det regna. Det verkade först ha skrämt bort björnarna, men sen kom den här och underhöll oss ett tag.

Efter tre timmar i stugan började det regna. Det verkade först ha skrämt bort björnarna, men sen kom den här och underhöll oss ett tag.

Det regnade rätt bra...

Det regnade rätt bra…

DSC_3915

Det trodde jag inte skulle hända, men efter några timmar blev vi lite less på björnarna. Erika började leka med sin telefon och bland annat göra kalejdoskop av björnarna. Själv försökte jag ta "wefi" med en. Lättare sagt än gjort.

Det trodde jag inte skulle hända, men efter några timmar blev vi lite less på björnarna. Erika började leka med sin telefon och bland annat göra kalejdoskop av björnarna. Själv försökte jag ta ”wefi” med en. Lättare sagt än gjort.

Maten var slut och den sista stackaren slickade mest laxlukt från tassarna tror vi. Men Eero väntade ändå en timme till innan han plockade ut oss ur stugorna. Antingen för säkerhetens skull eller för regnets. I vilket fall ger man sig inte gärna själv tillbaka när man just sett de här mäktiga djuren på några futtiga meters avstånd.

Maten var slut och den sista stackaren slickade mest laxlukt från tassarna tror vi. Men Eero väntade ändå en timme till innan vi fick gå hem. Antingen för säkerhetens skull eller för regnets. I vilket fall ger man sig inte gärna själv tillbaka när man just sett de här mäktiga djuren på några futtiga meters avstånd. Så fem timmar totalt blev det, varav fyra med minst en björn just utanför.

Jag tror att pappa summerade det bäst när han sa att hela upplevelsen var magisk. Det är lite svårt att förklara. De är så otroligt respektingivande djur som så få får se i det vilda. Och trots att det är lite fusk, med stugorna och den utlagda maten så är det ju helt vilda björnar som vi fick se. Anledningen till att de är fredade är att stugorna står på gränsen till ett naturreservat och björnarna kan därför klara sig undan jägare rätt länge. Antagligen är det därför de är så stora och att de lär sig återvända till gratismaten. Men det spelar ingen roll att det inte var på riktigt, jag skulle mycket hellre göra om det här än att faktiskt träffa en björn ute i skogen. Sån pass respekt har jag definitivt fått för dem. Trots att de ser rätt kramgoda och söta ut.

(Titeln kommer från Antons fyraåriga brorsdotter som en period älskade Bumbibjörnarna över allt annat. Så hon ställde ofta den här frågan med en tydlig betoning på sista ordet. Därav att jag och Anton sa det till varandra x antal gånger under de här dagarna.)

Annonser

5 reaktioner på ””Ska vi se björnarna?”

  1. Ping: Årets sommarlista | Hannas historia

  2. Ping: Ett riktigt äventyr | Hannas historia

  3. Ping: Ännu en sammanfattning | Hannas historia

  4. Ping: Det viktiga i livet | Hannas historia

  5. Ping: Som en riktig globetrotter | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.