Sista veckan

När jag skrev här att ni skulle slippa veckosammanfattningar från mitt sommarjobb menade jag inte riktigt att jag aldrig skulle skriva om jobbet. Men jag insåg ganska snart att det var svårare att göra än att skriva om praktiken. Både för att jag bakbinds väldigt mycket av sekretess och vanligt folkvett som hindrar mig från att berätta, men också för att jag, efter de första två–tre veckorna, har haft det väldigt lugnt. På Norran lärde jag mig att man aldrig ska säga att det är lugnt eftersom det är att jinxa och då skulle något jobbigt hända. Men nu är mitt sommarjobb slut och jag kan säga det: Det har varit en väldigt lugn sommar. Och det är faktiskt annat folk som har sagt det under tiden. Veckorna kring Trästock och Stadsfesten hände det lite grejer, men sedan dess har vi faktiskt inte haft så många ärenden. Vilket ju är bra! Jag har dock varit med om några grejer som jag, i lite kamouflerad form, kan berätta om.

Jag har ju till största delen jobbat med ungdomar, även om jag fått vara med i både barn- och vuxärenden. Och det handlar verkligen om helt olika världar jag har fått se. Om någon berättat för mig att det var sånt här man kunde vara med om när man jobbar som socionom hade jag nog haft lite svårt att tro på det. Men att jobba med människor innebär ju att vad som helst kan hända. Och gör det. Bland annat det här.

  • Tillsammans med en kollega har jag suttit hemma hos en klient som spelade gitarr och sjöng sina egna låtar. Iklädd t-shirt och kalsonger. Han lät nästan otäckt lik Cornelis och var riktigt duktig på att sjunga. Men hela situationen kändes absurd.
  • Jag har mottagit anmälningar om en minderårig som hade över 2 i promille. Inte för att jag kan så mycket om sånt här, men det känns inte bra. På något sätt.
  • Jag har pratat svenska och engelska och genom tolk en massa andra språk, bl.a. tigrinja, dahri och pashto.
  • Jag har träffat söta barn, ledsna barn, trotsiga ungdomar, försiktiga tonåringar, bra föräldrar, sämre föräldrar, arga föräldrar, ledsna föräldrar och folk som vill göra en insats, bland annat som kontaktperson och kontaktfamilj.
  • Jag har, under en veckas tid, börjat redan klockan sju för att skjutsa ett familjehemsplacerat barn till skolan.
  • Jag har råkat komma åt mitt överfallslarm och blev aningens överraskad när två pers, varav en enhetschef, kom inspringandes mitt i ett besök. Men det är ju skönt att veta att det fungerar iaf.
  • Jag har spenderat ohemult mycket tid framför datorn. Administration, administration, administration…
  • Jag har blivit ombedd att hitta bostäder, sparka ut sambos, skicka barn till uppfostringsanstalter, städa hemma hos folk, bestämma att en förälder inte ska få träffa sitt barn, polisanmäla de som gjort anmälan till oss… Nog för att jag tidigare har haft dålig koll på vad socialsekreterare gör, men lite hum tycker man ju att folk ska ha. (Tips: Sånt här gör vi inte. Inte jag iaf.)

Men nu är det som sagt över. Sista dagen var igår och nu lär det dröja tills jag får träffa alla på Distrikt Öster igen. Jag kommer dock vara evigt tacksam för allt jag fått lära mig i sommar. Bättre inskolning i en socionoms vardags är svår att få.

Hejdå Brinken!

Hejdå Brinken!

Vi ses inte imorrn.

Vi ses inte imorron.

Jag har också fått en del frågor om det inte är ett hemskt, tungt och ledsamt jobb jag har haft i sommar. Svaret är såklart ja. Man får träffa många människor som inte har det så lätt och som har varit med om hemska saker. Och det är klart att ibland kan det vara svårt att lämna jobbet på jobbet och ibland har jag känt mig ledsen och maktlös när jag går hem. Skillnaden gentemot mitt gamla jobb är att jag mår bra när jag kommer hem. Lite motsägelsefullt kanske, men jag tror att det beror på att jag känner att jag har gjort nytta och gjort något bra, varje dag. På mitt gamla jobb, speciellt i slutet, växlande jag mellan att känna mig dålig, ifrågasatt och värdelös när jag gick hem. Det har jag inte gjort den här sommaren.

Annonser

3 reaktioner på ”Sista veckan

  1. Ping: High school del 27: Sammanfattning | Hannas historia

  2. Ping: Ännu en sammanfattning | Hannas historia

  3. Ping: Hur det gick med målen – och nya | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s