180 poäng senare

Den sjätte terminen på socionomutbildningen, som jag har gått nu under hösten, domineras av en enda sak. Något som det informeras och pratas om ända sedan termin 1. C-uppsatsen. Examensarbetet. Det självständiga skrivarbete som lägger grunden till en efterlängtad kandidatexamen. Och jag har fått förklara det här många gånger under julen, men gör det så gärna en gång till. På ett sätt kan man säga att jag är klar nu. Kandidatexamen är en bra grund att stå på och en akademisk milstolpe. MEN, socionom är en yrkesexamen och kräver en termins studier på avancerad nivå innan man är klar. Detta ställer till det för många som minsann vet att C-uppsatsen skriver man sista terminen på utbildningen. Och jo, typ. Fast ändå inte.

skola1

skola2

Skolstarten i höstas blev verkligen som en riktig skolstart för mig. Ny skola, nya klasskompisar, ovana omgivningar, ovant med lärare IRL. Men det gick över förväntan. Första kursen hette ”Att analysera och förstå sociala fenomen” och var den tredje metodkursen jag har genomlidit på kort tid. Och ja, jag skriver lida. Jag tycker som sagt att forskning och statistik är intressant, men att läsa statistik om statistik, eller forskning om forskning, där går liksom min gräns för vad jag tycker är kul. Å andra sidan var den här kursen en jättebra förberedelse inför uppsatsen. Eftersom jag och Linnéa fick vara bara vi två i en grupp (förklaring här) så kunde vi utforma våra inlämningsuppgifter utifrån vår kommande uppsats. Vi skulle till exempel skriva en påhittad ansökan till etikprövningsnämnden inför ett hypotetiskt forskningsprojekt. Vi skulle utforma en enkät och få den granskad av en annan grupp. Och vi skulle granska en doktorsavhandling utifrån forskningsmetoden. Allt gjorde vi med vårt kommande arbete i åtanke. Utöver det här skulle vi även leda ett gruppsamtal om stress inom ramen för PPU:n (som jag nog nämnt nån gång men aldrig berättat ordentligt om. Det måste jag göra nån gång) och eftersom den uppgiften mystiskt försvann på väg till läraren så fick varken jag eller Linnéa godkänt i den här kursen förrän sent i december. Men bättre sent än aldrig. De här första fem veckorna pendlade vi ner till Umeå några gånger per vecka och tyckte det var rätt tungt. På så sätt ser jag inte fram emot vårterminen.

Spegel-selfie första (sista?) skoldagen.

Spegel-selfie (sista?) första skoldagen.

Sen kom då den stora prövningen. ”Examensarbetet/C-uppsatsen.” Redan i våras bestämde vi ämne, men inte exakt hur vi skulle gå till väga eller vad vi skulle undersöka. Men något vi båda blivit intresserade av under våra praktikterminer var hemmasittare. Alltså ungdomar som stannar hemma från skolan. Inte att blandas ihop med skolkare, utan oftast finns det andra orsaker som spelar in. Inte sällan neuropsykiatriska eller andra sociala problem. Jag (tillsammans med mina handledare såklart) hade kontakt med några sådana här ungdomar, och Linnéa, som gjorde praktik på arbetsförmedlingens ”Unga in” sprang på dem några år senare, när de ofta inte hade någon sysselsättning och ibland inte ens en godkänd grundskoleutbildning. Det var vår utgångspunkt.

Stora delar av hösten har jag spenderat här, på Campusbiblioteket. Det är så fiffigt att vi studenter har tillgång till lokalerna mellan 6-22 varje dag. Så vi behöver inte anpassa oss till öppettider och sånt tjafs. Och när den ordinare personalen inte finns på plats så håller ju alltid biblioteksvärdinnan Kerstin koll.

Stora delar av hösten har jag spenderat här, på Campusbiblioteket. Det är så fiffigt att vi studenter har tillgång till lokalerna mellan 6-22 varje dag. Så vi behöver inte anpassa oss till öppettider och sånt tjafs. Och när den ordinare personalen inte finns på plats så håller ju alltid biblioteksvärdinnan Kerstin koll.

Det är kallt på bibblan

Det är kallt på bibblan

Men som alltid när man skriver uppsatser så kan man liksom inte bara börja med det roliga. Först måste man läsa in sig på ämnet, skriva bakgrund, utforma ett forskningsproblem och få allt det här godkänt av sin handledare. Nu har jag inga bilder på vår handledare, men om ni undrar hur han såg ut så är det här en bra fingervisning. Lite kortare hår, i övrigt nästan otäckt lik.

sirius

Men godkänt fick vi och gick sen vidare till det roligaste. Fältarbetet. Att intervjua yrkesaktiva som träffar de här ungdomarna på en daglig basis. Vi intervjuade först de två som just nu är mitt i ett ”Tillbaka till skolan”-projekt. Sedan träffade vi en specialpedagog, en kurator, en skolsköterska, en familjebehandlare och en socialsekreterare. Vi frågade dem om deras uppfattning om hemmasittare som fenomen, hur de arbetar med dem och hur samarbetet mellan de olika yrkeskategorierna fungerar. Vi bytte fokus på vår studie några gånger och hade långa diskussioner med varandra om hur vi bäst skulle få fram det vi hade upptäckt och ville säga. Till slut enades vi om att syftet med vår studie blev som följer: ”Syftet med studien är att beskriva vilka insatser som finns för att hjälpa hemmasittare i högstadieåldern i Skellefteå kommun, samt att undersöka hur ansvarsfördelningen för problematiken ser ut.”

Frågeställningar:
* På vilket sätt arbetar man med hemmasittare i Skellefteå kommun och vilka deltar i arbetet?
* Vilka metoder och insatser används?
* Hur ser ansvarsfördelningen kring arbetet med hemmasittare ut?
* Hur tycker de professionella att arbetet med hemmasittare fungerar?

När sen intervjuerna var gjorda följde ännu ett gissel med forskning: transkribering. Vi delade upp intervjuerna mellan oss och spenderade sedan många långa timmar med att lyssna, skriva, stanna, spola tillbaka, lyssna igen och skriva tills allt vi och de vi träffat sagt fanns på pränt.

Det gjorde jag oftast här.

Det gjorde jag oftast här.

Ibland med sällskap.

Ibland med sällskap.

Ibland hade vi det mysigare än så.

Ibland hade vi det mysigare än så.

Men när sen allt var transkriberat återstod analysen. Vi markerade meningsbärande enheter i alla texter, sedan delade vi in det i koder, kategorier och slutligen överliggande teman. Jag ska inte trötta ut er genom att berätta exakt hur det här går till, och är det någon som är väldigt intresserad så kommer hela uppsatsen snart att läggas ut på Diva (som är en väldigt rolig förkortning för något så tråkigt som Digitala Vetenskapliga Arkivet). Men det här tog några veckor. För sedan skulle vi utveckla och dra egna slutsatser etc etc. Vi läste igenom det och ändrade. Vi bad andra läsa igenom och ändrade igen. Till slut var vi båda fruktansvärt less vårt arbete. Oundvikligt när man jobbar med nåt såhär länge.

skrivande

När allt skrivande sen var gjort och vi äntligen fått godkänt av handledaren var det ett stort hinder kvar på vägen till lycka. Nämligen uppsatsseminariet som många gruvar sig väldigt mycket för. Där ska först en annan skrivarkonstellation opponera på din uppsats, en diskussion följer och sen ska du få domen av examinatorn. Vi var väldigt nervösa inför det här eftersom vår handlare redan (inte utan stolthet i rösten) förklarat att vårt okonventionella skrivsätt inte uppskattades av alla professorer. Citat: ”Jag tycker det är okej, men om ni till exempel får någon sociolog kommer ni aldrig få igenom det här.” Tack för den! Nu fick vi inte någon sociolog, men trots det var vår examinator ganska hård och sa precis så: ”Inte alla skulle godkänna det här, men jag tycker det är okej.” Och jag vet inte hur vi ska tolka det. Kanske att forskarvärlden behöver sådana som jag ch Linnéa, som inte riktigt följer mallarna? Vi fick iaf veta att vi hade en hel del att fixa och satt i två dagar till och skrev om och ändrade. Dock inte allt som han sa åt oss att ändra. Sen skickade vi in den reviderade uppsatsen tillsammans med några förklaringar. Och väntade.

Och väntade…

Och väntade…

När vi sen fick det här mailet släppte verkligen en tyngd från axlarna. Så sjukt skönt.

IMG_9212

Två pappersex ska lämnas in. Så gammeldags!

Två pappersex ska lämnas in. Så gammeldags!

Och där slutar berättelsen om C-uppsatsen. Fast ändå inte. För jag tänkte nog tvinga på er, kära bloggläsare, en liten del av vår uppsats. Jag vill att ni ska lära er om hemmasittare och få veta lite av det vi kom fram till. Så när hela är publicerad tänker jag länka till den, men även bjuda på några ”best of” här i bloggen. Återkommer.

Men tro nu inte att våra kandidatexamen var bärgade i och med detta. Nejdå. En femveckorskurs återstod. Den mest ovärda kurs jag läst på denna utbildning (hoppas nu inte att någon lärare läser det här…) men det kändes väldigt mycket som att ”Kunskapsbaserad praktik i socialt arbete” gick ut på att ge oss något att göra över julen och ge de som behövde det lite extra tid till att färdigställa sina uppsatser. Kursen gick ut på ett grupparbete som handlar om evidensbaserad metoder. Vi skrev om en syrisk familj som kommit till Sverige och nu har lite problem med att få sina utbildningar validerade (läkare och lärare) samtidigt som barnen (speciellt det ena) har svårt att anpassa sig till ett nytt land. Visst, det var lärorikt att läsa lite mer om den flyktingsituation vi har, men helt ärligt har jag inte blivit så mycket klokare av det här arbetet heller. Och det kanske inte riktigt var förväntat med tanke på att vår lärare kallade uppgiften ”luddig och orealistisk”. Vi var kanske inte heller så engagerade nån av oss… Men kul hade vi, i en lite större grupp den här gången. Och vet ni vad? Våran Umekille gick faktiskt med på att komma till Skellefteå en dag. Nästan så jag inte trodde mina ögon. Men det går tydligen bussar åt det här hållet också. Känns bra att veta.

IMG_9529

Och nu är den här terminen klar. Idag faktiskt. Så nu har jag tagit en kandidatexamen. Min andra. Men fortfarande är inte målet nått. Jag har en liten bit kvar. Men mer om det i ett annat inlägg. För den här sista terminen ser jag verkligen fram emot.

Annonser

2 reaktioner på ”180 poäng senare

  1. Ping: Färdig med ”förskolan” – igen | Hannas historia

  2. Ping: Det mest händelserika året nånsin | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.