Costa Rica – wet, wet, wet

För lite drygt fem år sedan gjorde jag en av mina häftigaste resor hittills. Det var första gången jag backpackade, en av de längsta flygresorna jag varit med om och så mänga upplevelser arr jag inte vet var jag ska börja. Så då börjar jag så här. Som alltid har jag funderat lite på hur det kom sig att jag egentligen gjorde den här resan. Jag tror att den största anledningen till att Klanen begav sig till Costa Rica i januari 2011 var för att Elin ville lära sig att surfa. Costa Rica ska tydligen vara ett väldigt bra ställe för det och vi var inte sena på att hänga på. Inte för att surfa utan för att uppleva andra saker. Och det fick vi verkligen. Resan föregick såklart av rätt mycket förberedelser. Vacciner, diskussioner om packning och resrutter. Elin, som älskar guideböcker, var bäst på att boka och kolla upp grejer, men vi andra var också väldigt engagerade. Det var också inför den här resan vi ordnade ett knytkalas för våra föräldrar så att de skulle lära känna varandra innan. Ifall nåt hände på resan. Förutseende naanting! Nu gick ju gudskelov allt bra, men man vet aldrig när man beger sig in i djupa regnskogar.

IMG_1421

Resan dit var lång. Den blev inte heller kortare av att vi alla var dyngförkylda när den inleddes. Första natten ”sov” vi på Rest & Fly. Tror inte nån av oss fick en blund i ögonen.

Costa Rica 002

Och då gick det som det gick. Eli svimmade några timmar in i flygningen vilket var mest dramatiskt för oss andra. Hon uppskattade nog mest att hon efter det fick sjukt bra service av personalen.

Costa Rica 004

Efter två långa flygningar och några timmars väntan i New York var vi äntligen framme i San José. Där hade vi bokat en natt på ett vandrarhem innan vi skulle vidare, och det här citatet på väggen där sammanfattade väldigt väl varför vi var så långt hemifrån.

Costa Rica 007

Dagen därpå tog vi våra jättestora och våra mindre ryggsäckar och åkte buss i sex timmar för att komma till La Fortuna som var vårt första stopp.

Costa Rica 016

La Fortuna var inte en jättestor stad.

IMG_1423

Vårt vandrarhem var litet och mysigt och hade egentligen bara en nackdel. Eftersom vi var tvungen att anmäla oss i receptionen varje dag för att få det dagens armband fick vi i några morgnar förklara att det namn som stod först i våra pass inte var våra riktigt namn. Det verkade tydligen omöjligt att förstå och jag och Eli fick därför gå incognito som världens äldsta backpackers: Siv och Rut.

Costa Rica 018

Första kvällen njöt vi av utsikten från våra rum…

Costa Rica 021

… och spelade Yatzy. Det blev en hel del Yatzy de här veckorna.

Costa Rica 031

Sen var det så dags för vår första utflykt. In i regnskogen för att få se vulkanen Arenal.

Costa Rica 037

Visst ser ni så friluftsiga vi alla såg ut?

Costa Rica 043

Vi fick se mycket fina blommor och växter som inte riktigt ser ut som de hemma.

Costa Rica 045

Stairway to heaven?

Costa Rica 059

Där borta är den, vulkanen. Ser ni den? Nope, inte vi heller.

Costa Rica 061

Men vi har varit där!

Costa Rica 071

På vägen tillbaka började det regna. Och när det regnar i regnskogen, då regnar det ordentligt.

Som sagt... Foto: Eli

Som sagt… Foto: Eli

På vägen tillbaka besökte vi ”Baldi hotsprings” för att värma upp oss. Det var typ ett vattenland, byggt kring varma källor. Där fanns även vattenrutschkanor (som jag åkte!). Än så länge helt naturliga grejer. Mer udda var att jag och Eli fick en guidad tur i en golfbil och att vi fick äta en trerättersmiddag på fin restaurang med tända ljus och linnedukar, iklädda endast bikini. Men vi tog sedan dit vi kom. Det var under denna dag vi lärde känna tysken Florian (Flo) som reste runt själv och tyckte det var trevligt med sällskap.

Åsa badar. Foto: Eli.

Åsa badar. Foto: Eli.

Där fanns dessutom en stor öppen yta, tillägnad mig. Foto: Eli.

Där fanns dessutom en stor öppen yta, tillägnad mig. Foto: Eli.

Jag åker vattenrutschkana. Jag! Foto: Eli

Jag åker vattenrutschkana. Jag! Foto: Eli

Costa Rica 073

På kvällen försökte vi torka våra blöta kläder. Det gick ärligt talat inte så bra. För när det regnar i regnskogen, då är luften väldigt fuktig, väldigt länge.

Costa Rica 074

Nästa stora begivenhet var en båttur på Cano Negro. En lång och skumpig bilfärd tog oss dit och vi gjorde många stopp. Till exempel såg vi en iguana…

Costa Rica 085

… sex iguanor…

Costa Rica 087

… massor med iguanor.

Costa Rica 118

Väl ute på floden såg vi en massa olika sorters djur. Vår guide var väldigt engagerad och blev alldeles upphetsad flera gånger eftersom vi hade sån tur och fick se så mycket.

Costa Rica 124

Som söta små fladdermöss.

Costa Rica 126

En hackspett.

Costa Rica 128

Guiden och några av våra medresenärer.

Costa Rica 132

En liten ödla.

Costa Rica 136

Sköldpaddor.

Costa Rica 150

En till liten fågel.

Costa Rica 177

Apor såg vi ganska många av faktiskt. Och hörde.

Costa Rica 188

Den här fågeln var tydligen väldigt ovanlig. Och svår att se. Vår guide var rätt duktig, om vi säger så.

Costa Rica 194

Vi ser glada ut, men efter ett tag blev det nästan väl många djur att hålla reda på.

Costa Rica 202

Ser nästan ut som att han gömmer sig.

Costa Rica 220

Tjuvåker.

Costa Rica 230

Och tänka sig, efter ett tag började det regna!

Costa Rica 236

Lunchen bestod av nåt som kallades ”typical plate” och bestod av bönor, ris, kyckling och grönsaker. Till det någon märklig juice som gjorde att vi började diskutera Lennart Nilssons bilder. Så här i efterhand undrar jag om det inte är chiafrön i glasen? Väldigt märkligt var det iallafall.

Costa Rica 237

Ingen av oss kunde särskilt mycket spanska, men oftast gick det bra att förstå ändå.

Costa Rica 242

På kvällen åt vi pizza tillsammans med vår nyfunne vän Flo och han försökte lära mig vad ”kan vi få notan, tack?” heter på spanska. Det tog honom resten av resan.

Costa Rica 243

Det kändes inte alls tråkigt att säga hejdå till receptionen där vi i en veckas tid fått använda våra alias.

Costa Rica 249

Sen åkte vi minibuss, båt och minibuss till Santa Elena, ännu längre upp i bergen. På väg dit såg jag ett fint hus jag gärna hade köpt. Om det inte var för det konstanta regnandet.

Costa Rica 250

I Santa Elena fick vi ett rum med loft. Rummet var sjukt smalt och loftet var sjukt högt. Tur jag inte är höjdrädd. Uppifrån.

Nerifrån.

Nerifrån. Foto: Eli

Costa Rica 252

Jag är dock rädd för fart och galna grejer, men det spelade ingen roll. Vi skulle testa canopy i Monte Verde och jag skulle med.

Costa Rica 255

Säkerhetsselar och hjälmar. Kändes ändå bra med alla säkerhetsåtgärder. Det skulle dock inte hjälpa fullt ut, visade det sig.

Costa Rica 258

Flo hängde såklart också med.

IMGP3358

Vad är då canpoy? Jo, tjocka vajrar, spända mellan trädtopparna, högt uppe i regnskogen. Alltså typ som linbanor. Helt galet! Såhär i efterhand förstår jag inte hur jag vågade. Den längsta var en kilometer lång och den högsta 150 meter ovanför marken. 150 meter! Huvvaligen.

IMGP3357

Åsa.

IMGP3359

Elin med hjälmen käckt på svaj.

IMGP3360

Eli.

IMGP3361

Flo.

Costa Rica 261

Åsa ser glad ut. Det här var alltså innan jag och hon (på vissa åkte man två och två) brakade rätt in i en stolpe eftersom guiden glömde att bromsa åt oss. Kändes väl inte så jättekul när det hände, men det gick under förutsättningarna riktigt bra. Det enda vi fick var blåmärken.

Costa Rica 263

Det var olja på linorna och de var rätt blöta eftersom det regnet (nähä!) så efter några åkturer var vi både blöta, oljiga och leriga. Men glada ändå tydligen.

Costa Rica 265

Lerig klanbild med busig guide i bakgrunden.

Costa Rica 289

På ett ställe fanns ”Tarzan-gungan” där man kastade sig ut från en ställning och gungade fritt ett tag. Av oss var det bara Elin som var modig nog att testa.

Costa Rica 291

Helt galet ju!

IMGP3429

Men hon var riktigt nöjd efteråt.

IMGP3445

Hela modiga gänget samlat.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Totalt åkte vi kanske tio olika sträckor, den sista kunde man åka som stålmannen om man ville. Alltså att vara fastspänd i fötter och bak i ryggen. Skulle inte tro det!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Här har jag, Åsa och Flo åkt klart och väntar på att Eli och Elin ska landa.

Costa Rica 322

Dagen därpå hade vi vikt åt vandring i regnskogen. Och vet ni vad? Det regnade! Hade vi nästan kunnat räkna med vid det här laget. Sträckan vi sett ut skulle vara 4,5 kilometer, och det kanske den var. Men isåfall var det de lerigaste, halkigaste och våtaste kilometrarna jag varit med om. Det tog oss drygt 2,5 timmar och vi var blöta rakt igenom när vi var klara.

Costa Rica 323

Man känner sig väldigt liten i regnskogen. Även om regnkläderna gör att man ser ganska stor ut…

Kläder på tork. Som inte torkade.

Kläder på tork. Som inte torkade. Foto: Eli

Efter de här dagarna och att vi återigen misslyckades med att torka våra kläder gav vi upp och begav oss mot kusten. Blöta och kalla kände vi hur sol, bad, surf och värme lockade. Mer om det här.

Annonser

6 reaktioner på ”Costa Rica – wet, wet, wet

  1. Ping: Costa rica – sol och bad | Hannas historia

  2. Ping: Jag håller mina löften | Hannas historia

  3. Ping: Som en riktig globetrotter | Hannas historia

  4. Ping: Bloggutmaning, dag 3 | Hannas historia

  5. Ping: #hannahippa del 1 | Hannas historia

  6. Ping: Det mest händelserika året nånsin | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.