De tre smakråden

När det gäller vårt kommande bröllop är det en fråga jag fått fler gånger än andra, nämligen: ”Har du köpt en klänning än?” Svaret har varit nej. Jag har tyckt att det är ju lääänge kvar. Men när jag läste i en artikel att man bör vara ute i god tid så tänkte jag: okej då. Planen har (i hemlighet) länge varit klar. Nämligen att jag skulle ta med mig min mamma och mina båda svärmödrar (biologisk och bonus) för att kolla på klänningar. En kompis till mig gjorde det och jag tyckte det var en väldigt fin gest. Men jag tänkte också att det skulle vara kul om det blev en överraskning, så jag bjöd ut dem på lunch, helt apropå ingenting. Jag visste att det fanns vissa i sällskapet som skulle kunna bli lite överraskade, eftersom det inte händer så ofta att jag bjuder dem på lunch. Har faktiskt inte hänt hittills.

Som du kan läsa här var iaf en väldigt fundersam, och lite orolig. Men det var väldigt roligt att först se deras reaktioner när de upptäckte att lunchsällskapet inte bara bestod av mig. Och när jag sen berättade vad vi skulle göra blev reaktionerna precis som jag förväntat mig. Två började gråta direkt och den tredje blev väldigt rörd. När vi sen ätit och gått till Bröllopsstudion tror jag faktiskt att ägaren och expediten blev aningens förvånade. Både över hur otroligt bra humör vi var på, hur mycket vi skrattade och främst över hur alla faktiskt hängde ihop. När jag vid ett tillfälle väntade på att bli påklädd (de där klänningarna tar man inte på sig själv) frågade hon och jag fick förklara släktbanden. Jag är själv väldigt imponerad över hur bra det går för svärföräldrar och nya makar att umgås, och då känner jag ändå alla inblandade och vet hur lättsamma de är. För främlingar som bara hör det teoretiska låter det nog väldigt märkligt.

Men provandet då, hur gick det? Tack bra. Jag berättade ungefär vad jag tänkt mig, fick prova en som kändes okej, men inte riktigt vad jag tänkt mig. Nina lyssnade, plockade fram fler, förklarade och gav instruktioner. När jag provat cirka tio var det dags att plocka fram bilder, reflektera, känna efter och prova några igen. Till slut blev det den första, med några ändringar. Som det brukar bli när jag ska köpa nåt alltså. Jag går på min magkänsla och väljer det första jag hittade.

(Spoiler-varning, eller inte: Det kommer förekomma bilder på mig i klänningar i det här inlägget, men inte klänningen. Jag vet nämligen folk i min närhet, som ibland läser bloggen, som inte vill veta så mycket om bröllopet utan bli överraskade, och det respekterar jag. På den sista bilden har jag dock på mig min klänning, men den är snyggt photoshoppad bort. Förutom ärmarna. Men de ska ändå inte vara kvar.)

P1030069

Det här är den andra klänningen jag provade, efter min. Den var ostruken och så, men jag blev väldigt förtjust i ryggen. Det är dock en av många saker jag lärde mig den här dagen. Bak- och framsida kan skilja väldeliga och inte alls hänga ihop.

P1030089

Sen kan man gilla det stora hela, men bli helt förskräckt av någon liten detalj. Som den här. Formen kändes helt ok, men ser ni den lilla typ broschen på min vänstra höft? Som liksom bara var där. Och tygstycket som satt fast i den, kändes väldigt random. (Ignorera mina svarta underkläder, tack. Det lärde jag mig också. Ha vitt rakt igenom när du provar brudkläder.)

P1030072

Det här var den puffigaste, blingigaste och vitaste jag testade. Och kände mig som en bluff. Nej tack. Trots att den tydligen var ”den som var mest likt det jag beskrev när jag kom”… ehh… jag som brukar tycka att jag är bra på att sätta ord på mina tankar.

P1030076

Jag var också lite orolig att det inte skulle finnas så många klänningar som passade, eftersom jag inte direkt har ”size 0”. Men faktiskt så var det inga problem. Och många var på tok för stora, som den här som Nina fick hålla i ryggen hela tiden för att vi överhuvudtaget skulle kunna se hur den skulle se ut på mig.

P1030081

Ännu en klänning som var snyggare bak än fram.

P1030094

Det här med släp hade jag inte funderat på. Nu ska jag väl som sagt inte avslöja för mycket, men jag kan säga att jag kände mig rätt handikappad, trots att det alltid fanns en ögla man kunde ta tag i för att t.ex. kunna dansa ändå.

P1030093

Något jag trodde jag skulle gilla mer än jag gjorde var halterneck eftersom jag alltid tyckt att det är så himla smickrande. Men det blev bara en provad. Helt ok. Och utan att avslöja allt för mycket så kan jag ju berätta att några av klänningarna ni sett var både på min och mina smakråds favoritlistor.

P1030086

Jag hade både med mig en (mental) ja- och nejlista. Vad jag lärde mig var att sånt spelar ingen roll. När man har på sig klänningarna så kan det vara en ”ja-faktor” som känns fel och en ”nej-faktor” som gör att man gillar den. Lite kryptiskt kanske, men den här innehåller flera nej-faktorer och blev trots den en favorit. Men inte favoriten, såklart.

IMG_0841

Som sagt så vet jag inte när jag skrattade så här mycket sist. Och fick så många bra råd och roliga åsikter. På lunchen hade jag hävdat min veto-rätt, men den behövde jag faktiskt inte använda förrän mamma-panelen kom på att de skulle vara brudtärnor och till och med hittade en klänning de kunde tänka sig ha. Tack men nej tack. Jag tror nog att jag mycket hellre vill ha dem gråtandes i bänkarna än framme vid altaret.

kopia

Det här är min absoluta favoritbild från dagen. Nu kom jag inte ihåg vad som sades, men jag ser verkligen i mitt skratt hur glad jag var. (Nån som känner igen min photoshoppade klänning förresten? Jag lånade den delvis från Victoria.)

Jamen hur går det med bröllopsplaneringen då? Mycket bra, måste jag säga. Vi ligger faktiskt i fas nu. Förutom det som var gjort sist är maten är bokad, resan planerad och biljetter köpta, toastmasters tillfrågade, blombukett bokad, frisör bokad och skor köpta (fast jag är inte helt 100 på att det blir dom, vi får se). Och så klänning köpt nu då. Den ska ändras lite, men det blir inte förrän i sommar. Och även om jag skulle vilja visa den för världen så förstår jag absolut varför jag ska låta bli. Men det kan jag berätta om den är att den är lång, vit(-ish) och har fickor. Fickor! Nästan så det fällde avgörandet.

 

Parentes: Nu när bröllopet varit och världen sett min fantastiska klänning så kan jag ju visa originalbilden också. Såhär såg klänningen ut den här dagen i mars. Hur den såg ut i augusti kan ni se om ni kollar på Mitt bröllop.

img_0838

Annonser

4 reaktioner på ”De tre smakråden

  1. Ping: Planering, planering, planering | Hannas historia

  2. Ping: Morgonfix och avspärrning | Hannas historia

  3. Ping: Det mest händelserika året nånsin | Hannas historia

  4. Ping: Pratar dom verkligen om mig? | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.