#hannahippa del 1

Med tanke på de bröllop jag varit med på och möhippor jag ordnat så var det väl inte direkt någon överraskning för mig att även jag skulle utsättas för en möhippa. Det hade jag vetat även om en kompis inte råkat skicka ett sms fel så jag till och med visste när de skulle träffas och planera. ;)

Men trots det, och trots att jag varit med på så många, så blev jag alldeles överväldigad av min egen. Att alla mina kompisar (tror att det var två som tackat nej) engagerade sig så mycket. Att bli så omhändertagen, bortskämd, uppskattad och uppmärksammad en hel dag. Jag var faktiskt inte riktigt beredd på det. Dagen därpå sa jag flera gånger att det kändes tråkigt att aldrig någonsin få vara med om samma sak igen. Så himla fantastiskt var det. Och när jag tittar tillbaka på bilderna så kommer känslan tillbaka, att jag har fantastiska vänner.

För att vara helt ärlig så blev jag inte så överraskad att den var just den här dagen. Syster yster var ju iofs hemma några helger, men den här dagen, 18 juni, var en av de få ”oplanerade” dagarna. Pga vissa omständigheter var inte tillfället det bästa för mig, men samtidigt gjorde det att jag slapp sitta hemma och deppa, så i det stora hela blev det ändå bättre än jag trott.

IMG_3262

Dagen började med att Elin kom och kidnappade mig. Jag fick en packningslista och en halvtimme på mig att vara klar. Sen spökades jag ut nåt alldeles förfärligt (se bilden). I Elins bil fick jag ögonbindel och hon lyckades fort villa bort mig.

IMG_3266

Med tanke på att första destinationen var så nära tog vi en lååång omväg, och hon lyckades till och med villa bort sig själv och köra fel en gång. Första punkten på dagen var nåt så fantastiskt som hotellfrukost på Statt. Folk kom och gick lite under dagen, så det här var inte alla, men många. Åsa. Lina, Sara, Lina, Erika, Emma, Annelie, Irre, Elin, Elin, Eli och jag.

P1030227

Nästa stopp visade sig vara en riktig höjdpunkt. Vi skulle nämligen till Varuträsk och den alldeles nyöppnade Adventure park. Ulrika stannade på marken och utsågs till fotograf. Här förevigade hon när vi alla fick instruktioner om att ta på oss selarna.

P1030229

Många snören och remmar att hålla reda på.

IMG_3268

Irre ser väldigt förväntansfull ut.

P1030232

Ingen möhippa utan bäbis. Emma och Eriks nytillskott Alvar, 7 veckor, skötte sig felfritt hela dagen.

P1030233

Selen man har på sig är fäst i en vajer med en ”klump”. Inför varje bana trär man på klumpen på vajern och sedan kommer man sig inte lös förrän man är färdig med banan. För att få he sig ut i banorna var alla tvungna att göra den här testbanan. Jag fick godkänt!

P1030239

Irre också! Och hon bjöd på en av dagens roligaste bilder samtidigt.

P1030240

Erika ser lite mer samlad ut.

P1030245

På resten av banorna var det lite mer hinder man skulle igenom. Första gången jag gjorde sån här galenskap, i Costa Rica, så gick det bara ut på att åka. Här skulle man klättra och gå på stockar och ha sig. Roligare och svårare än i den costarikanska regnskogen. Fast vid vissa hinder önskade man nästa att det bara var att åka förbi.

P1030247

Det här var den lättaste banan, 1,5 meter ovanför marken.

P1030248

Åsa var tuffare och gav sig direkt på bana två, fyra meter upp. Och med betydligt svårare hinder.

P1030249

Varje bana avslutades med en ”zip-line”. Wiii…. :D

P1030257

Lite olika ansiktsuttryck i väntan på ens tur att klätta upp.

P1030261

Brädor i zickzack. Ser väl inte så farligt ut? Men om man tänker på att dom är fyra meter upp i luften och rör sig hela tiden, då blir det lite otäckare.

P1030268

Men ni ser väl så säker jag ser ut? ;)

P1030270

Hallooooo….

P1030273

Och så var det då ziplinesen (ziplinarna?). Sjukt kul.

P1030279

Varuträsk är som så idylliskt, och de har verkligen lyckats få till banorna bra. Nu gjorde jag ”bara” de tre första, men det räckte gott. Det var ju jobbigt ju!

P1030281

Max två pers per plattform och en per hinder samtidigt.

P1030297

Det här nätet var det enda jag verkligen hade problem med. Men de var så himla pedagogiska, så när jag ropade på hjälp så hjälpte han mig inte ner (hur han nu skulle kunna göra det?) utan pratade mig lugnt och metodiskt igenom hur jag skulle lösa min situation. Superbra! Och Annelie var förresten en riktig fena på de här banorna, hon liksom flög igenom alla hinder. Sjukt imponerande!

P1030304

Mitt ute på de här brädorna började jag faktiskt tvivla på vad jag höll på med. Trodde aldrig jag skulle ta mig igen. Men jodå, det gjorde jag minsann!

P1030309

Alla tog vi oss igenom banor och ner på marken idag. Hejja oss!

Efteråt skapades den här fantastiska filmen om just den här aktiviteten. Tänk hur dom kan få till det!

Men dagen var inte slut där. Fortsättningen finns här.

Annonser

4 reaktioner på ”#hannahippa del 1

  1. Ping: #hannahippa del 2 | Hannas historia

  2. Ping: Antons dag | Hannas historia

  3. Ping: Det mest händelserika året nånsin | Hannas historia

  4. Ping: Som i ett töcken – och ändå inte | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s