Dan före dan…

Något vi visste redan innan var att de sista dagarna inför bröllopet skulle vara stressiga. Så var det bara. När vi hade vigselsamtalet sa Torbjörn att det allra bästa vore om vi var klara med så mycket som möjligt under veckan och kunde ta det lugnt dagen innan. Men eftersom vi fick lokalen dagen innan så kändes ju det som en utopi. Och helt ärligt tror jag det var bra att vi hade lite fullt upp. Annars hade vi nog bara vankat runt runt och varit nervösa. Nu höll vi oss iaf sysselsatta. Faktiskt så höll vi både oss själva, våra familjer och våra vänner sysselsatta.

img_4440

På tisdagen hämtade jag min klänning. Nina, som sålde och fixade den åt mig undrade hur mycket ”bridezilla” jag tänkte bli, om jag klarade av att ha sista provningen på tisdagen eller om vi borde göra det tidigare. Jag lugnade henne med att jag tänkte inte jaga upp mig. Och det gjorde jag inte. Dessutom satt den helt perfekt.

img_4442

Pga skrivarpatronsdebaclet ägnades sista veckan åt att skriva ut festprogram. Egon övervakade, såklart.

Förberedelserna började naturligtvis långt innan, men vi var båda helt lediga torsdag och fredag för att kunna pyssla med bröllopet. Torsdag ägnades åt diverse ärenden och sen åkte vi hem till Brönstjärn för att hjälpa vår dekoratör med blommorna. Våra mest långväga gäster hade anlänt och det kändes bra att få prata och kramas.

img_4455

Det är minsann en fartfylld guddotter vi fått. Aldrig en lugn stund.

img_4456

Nu fick jag också se min brudbukett IRL för första gången. Min alldeles egna, perfekta brudbukett. Ett yrkesproffs hade inte kunnat göra den finare.

img_4458

Men det var ju inte bara buketten utan så mycket mer som skulle fixas, så före middagen hamnade vi nere i källaren för att hjälpa dekoratören med råmaterialet.

img_4465

Sen åt vi middag på altanet. Vissa söligare än andra… Och sötare.

Sen kom då dan före dan. Vi hade frågat familjer och vänner om hjälp och alla hörsammade. Det var också en sak jag hörde tidigt när vi pratade med folk om att planera bröllop. ”Be folk om hjälp, folk älskar att hjälpa till när det handlar om bröllop.” Och går jag till mig själv vet jag att det stämmer, jag har aldrig nekat någon som bett om hjälp inför ett bröllop. Inte ens när det handlar om stora uppdrag. Kan jag hjälpa så gör jag det, det är ju trots allt en ära att bli tillfrågad. Och samma sak upplevde vi.

img_4469

Elin hade t.ex. en klipp- och färgtid mitt på dagen, men kom förbi direkt vi fick lokalen och hjälpte till och bära bord.

img_4471

Mamma och pappa var såklart med hela dagen, de kom med alla dekorationer och stökade sen på tills vi var klara. Länge hamnade jag och Elin på ”stryk-tjänst”, det tar ett tag att stryka en miljard linnedukar…

img_4487

… men vi fick sen en avbytare i Antons bonusbror Jens som visade sig vara en hejare med strykjärnet.

img_4472

Carl och Lovisa var såklart med, och även om Lovisa inte gjorde så jättestor nytta så bidrog hon så gott hon kunde.

img_4476

Hon och hennes mamma hjälpte till exempel till att duka.

img_4482

Jens sambo Cissi och deras Ester blev satta på blomstertjänst med arbetsledaren inne i köket. Ester skulle egentligen ha spenderat hela bröllopsdagen med sin farmor, men när hon började inse att det var ett ”vuxenkalas” på gång och att kusin Molly skulle få vara med på en del av det (vigseln) så bestämdes det att även Ester skulle få det. Så när de hjälp till klart så fick de gå ut och köpa en klänning till henne. Är det bröllop så är det!

img_4485

Svärisarna och numera pensionärerna Maggan och Rune hjälpte också till. Deras specialitet blev snabbt att duka och placera ut placeringskorten på rätt ställe. Inte riktigt så enkelt som det kan låta med tanke på att vi hade runda bord.

img_4483

Som en tomteverkstad, alla har fullt upp.

img_4490

Som det alltid ska bli blev det lite strul med tekniken. Vi hade ljud på ett ställe och bild på ett annat, något som inte riktigt funkade. Så vi löste det så gott vi kunde. Nu hade även vår ena toastmaster David och hans Sara anlänt och hjälpte till så gott de kunde.

img_4492

Jag vet inte riktigt vad som hände här, bara att när David, Rune och pappa skulle hjälpa till att hålla uppe nätet som skulle sitta bakom oss så förlorade de sig i en diskussion om den kommande traktorträffen. Det gick så långt att mamma skrattade så hon grät. Aldrig en tråkig stund när de här är i farten.

img_4497

Eli, vår andra toastmastern, kom när hon jobbat klart, och nu hade även Elin återvänt. Tillsammans med bror David sattes de på att fixa fruktspetten som gästernas skulle få i väntan på brudparet.

p1030328

Kring fem var vi färdiga och helt slut och bestämde oss för att skippa Matfesten som pågick för fullt. Vi köpte med oss mat hem och slappade sen i soffan den sista kvällen som ett ogift par, oerhört tacksamma för att hjälp vi fått. Skulle vi ha gjort allt själva hade vi nog varit kvar där än.

Annonser

2 reaktioner på ”Dan före dan…

  1. Ping: Den ultimata festlokalen | Hannas historia

  2. Ping: Det mest händelserika året nånsin | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s