Uppfyllda förhoppningar

Jag har ju gjort de här listorna några år nu, fick tipset från en annan bloggare. Men jag fick lite av en nytändning när jag hörde avsnittet i Träningspodden som handlade om just sånt här. Deras ledord var ”självrannsakan” och det är väl väldigt bra att göra just i början av året. Varför uppfylldes vissa mål men inte andra? Varför hade jag med dom på listan om jag sen inte gjorde det jag kunnat för att uppfylla dom? Ta det här med blixten till exempel, att jag ska lära mig använda den. Det är ju något jag och bara jag måste ta tag i om det ska bli av. Men jag har inte gjort det på flera år. Så jag plockar bort det från nästa års lista. Får väl se om det återvänder framöver.

Inför 2016 såg iallafall mina mål/förhoppningar ut såhär:

  • Vi ska köpa ett hus – därmed basta.
    Jajemän! Äntligen.
  • Jag ska ta min socionomexamen och få ett bra och intressant jobb.
    Examen gick bra, med jobbet har det väl varit lite sådär. Jag är ju fortfarande ”bara” vikarie, även om jag numera är inlasad. Men jag tänker att det får räknas ändå, för intressant och bra är det, även om det inte är ”mitt” jobb riktigt än.
  • Lära mig använda blixten ordentligt.
    Inte det inte.
  • Läsa mer.
    Svårt att mäta men, jomen det har jag gjort i år. Speciellt under sommaren, men även under hösten. Mindre än man skulle kunna tro under sjukskrivningen, men jag har nog snittat två böcker/månad iaf vilket är bra med tanke på att våren helt ägnades åt skolböcker.
  • Äta mindre godis.
    Njäe.
  • Åka utomlands minst två gånger (en är redan bokad).
    Jajemän, England och USA.
  • Se Adele! (sjukt peppad).
    Jajemän!
  • Fortsätta med mina regelbundna löpturer.
    Det gick väl hyfsat i början, med några få undantag sprang jag ändå ganska regelbundet under våren och sommaren. Den 2 augusti var sista gången. Och vem vet när jag kan börja om. *ledsen gubbe*
  • Börja styrketräna mer målmedvetet.
    Inte så regelbundet eller målmedvetet vilket enligt Naprapaten är en av anledningarna till mitt diskbråck. Men viss yoga är ju en form av styrketräning och det höll jag igång med väldigt bra under våren och början av sommaren.
  • Åka skidor.
    Det var ju ingen jättebra vinter och skidåkningen blev såklart lidande pga det. Men lite utförs och lite slättförs blev det.
  • Göra klart Kraftklassikern (det här hänger på att det finns nog med snö).
    Det här målet gick faktiskt i stöpet eftersom arrangörerna hade den dåliga smaken att lägga löptävlingen samma dag som vi skulle gifta oss. Att de inte tar hänsyn till sånt! När skidtävlingen gick var jag dessutom dyngförkyld så jag gav mig inte ens i kast med cyklingen. Och i år blir det ju verkligen inte av heller.
  • Åka hela Skellefteå Ski Tour (samma här).
    Nope.
  • Ha en Facebookfri vecka.
    Inte en hel vecka, men strödagar. Väldigt skönt.
  • Lägga upp en Instabild som får 100 likes (skam den som ger sig).
    Två, faktiskt. Till slut! Och en väldig nära.

collage

  • Fortsätta unna mig egentid. 
    Ja och nej. Yogandet och träningen var ju egentid. Men under hösten vill jag verkligen inte säga att egentiden var ”unnad” utan mer påtvungen.
  • Säga ja.
    Ja.
  • Säga nej.
    Ja, det med.
  • Och lite annat som jag håller för mig själv.
    Typ det här, som ju var hemligt när den här listan först publicerades.

2017 då? Vad hoppas jag på då? Eftersom mitt liv förändrades väldigt tvärt i oktober och kommer att förändras nästan lika drastiskt i maj är det nästan svårt att vet vad jag ska förvänta mig eller ha som mål, så det får bli en ovanligt kort lista i år.

Flytta till nya huset, påbörja renovering, rensa och kasta saker inför flytten och inte slita ut mig helt i processen. Sköta det träningsprogram jag kommer att få av Naprapaten. Fortsätta med regelbundna promenader och kanske, kanske få börja med försiktiga löprundor innan året är slut. Börja om att yoga när ryggen tillåter. Framförallt göra allt jag kan för att bli bra i ryggen igen. Skriva en magisteruppsats som får godkänt. Läsa minst en bok i månaden för skojs skull (läroböcker räknas alltså inte). Få fast jobb. Inte helt isolera oss ute i Hemvattnet utan fortsätta vara sociala och göra saker ändå. Åka utomlands minst en gång till förutom resan nu i januari, eller iaf ta oss iväg på en längre semesterresa i Sverige – lämna Västerbottens län helt enkelt.

Och jag tror det får räcka så. En nära vän till mig sa att hon ofta upplever att allt händer av en anledning, och jag är inne på samma spår. Kanske var diskbråcket nödvändigt för att jag skulle lära mig ta det lite lugnt? Kanske behövde jag en paus från livet just i höstas? Och då är det väl bra att fortsätta på inslaget spår? Alltså får min hälsa, uppsatsen och huset bli de enda stora projekt jag tar min an under 2017. Det räcker så.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s