Det första stöket

Alltså tiden bara flyger iväg! Idag är det två månader sen vi fick nycklarna till vårt hus. På ett sätt känns det som att vi bott där jättelänge, på ett annat har jag ibland fortfarande svårt att förstå att vi faktiskt bor där.

När jag ser dom här bilderna inser jag att även om det är jättemycket kvar att göra så har vi hunnit en massa redan. Innan vi flyttade in ville jag väldigt gärna ha ett rum, nämligen sovrummet, klart. Sen skulle det ju också vara skönt om vi hade ett förråd dit vi kunde ställa grejer. Anton tog ledigt en vecka, själv kunde jag pussla med mina halvdagar (samt en röd dag) så jag bara jobbade absolut nödvändigt mycket. Och såhär såg det ut under vår första fas av vad som säkert kommer att vara en lååång renovering.

Sovrummet före. Lite blommiga tapeter och en plastmatta som börjat släppa.

Jag hade bestämt mig för att måla garderoberna eftersom jag mindes dom som ganska sunkiga. Men när vi väl började inspektera mer noga så räckte det med en ordentlig tvätt så var de fina igen.

Min nya uppgift blev att måla listerna vita istället. Det hade vi inte pratat om innan, men vi kom fram till att det skulle bli bäst. Och färgen hade vi ju redan!

Medan Anton spacklade…

… och tapetserade…

… ägnade jag tiden åt att förvandla selkammaren till ett förråd. Jag tror det tog mer tid att plasta in inredningen, tejpa överallt och tvätta väggarna än att faktiskt måla.

Lite spännande att stå på Antons jobbstege för att nå.

Vi avbröt såklart för lunch. Som höll på att gå i stöpet när jag som tyckte jag tänkt på allt glömt det viktigaste. (Är det nån av er som läst en av mina favoritböcker som ung – Jerome K. Jeromes Tre män i en båt – så börjar ni småfnissa nu. Men de blev ju utan ananas, vi fick faktiskt lunch till slut.)

Många gånger under flytten var vi nöjda över att ha en bil som går att fälla ner baksätet på och på så sätt få ett väldigt stort lastutrymme. Men fem meter långt blev det inte och vår älskade heltäckningsmatta fick därför transporteras hem på annat sätt.

Ett annat kärt besvär som vi fått och kommer få en massa hjälp med är ju att vi behöver ved att elda. Redan andra dagen vi hade huset kom pappa och farbror förbi och i ett huj hade vi ladan full(-ish).

Mellan varven (av måla alltså) fanns det ju tid att fundera på vad vi ska göra i resten av huset. Behålla eller byt ut? ;)

Det visade sig att plastmattan gick lättatt slita lös. Så mycket bättre än att lägga heltäckningsmattan på, som vi först tänkt.

Bland det första vi gjorde var också att byta ut låsen Dels för att det inte fanns något på stallet, dels för att det i bakdörren bara gick att låsa upp utifrån, dels för att det på framdörren var väldigt nött.

Trots att det var snö dagen innan vi fick nycklarna blev det väldigt somrigt de här veckorna. Och då skulle det såklart grillas!

Tapeter uppsatta, mattan ditlagd, lister målade och till slut fastsatta.

Se så fint det blev med vita väggar och hyllor! De är aningens mer fyllda i dagsläget. Om vi säger så…

När vi var klara firade vi och kände oss nöjda. Viktigt att göra det, verkligen njuta av sitt verk.

Mitt i renoveringsstöket fick vi också finbesök. Det är så kul att kunna bjuda hem folk till vårat hus, jag älskar det! I den här bilden syns också vad som blev mitt andra stora projekt. Mer om det sen.

Förutom inbjudna gäster kom också icke inbjudna. Vet faktiskt aldrig om jag sett en brun och vit nyckelpiga tidigare.

Annonser

En reaktion på ”Det första stöket

  1. Ping: Det första helt färdiga rummet | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s