Jag har alltid varit rätt bra på att ta på mig saker. Att tacka ja. Att testa. Att hjälpa till. Nu senast handlar det om en välgörenhetsorganisation som min närmsta chef är väldigt engagerad i, som jag aldrig hört talas om, men som jag tyckte lät rätt intressant. Jag har varit på ett ”vanligt” möte, och då blev jag tillfrågad om att hjälpa till på den stora modevisning som de har vartannat år för att samla in en massa pengar till bra ändamål. Klart jag kunde tänka mig det. Speciellt med tanke på uppdragets natur. Att få användning för min fina kamera gör mig ingenting.
Först ut var en massa söta barn som visade kläder från en affär i stan. Alla kläder var utlånade gratis från affärerna.
Konferencier var fantastisk Monica Lindgren.
Alla modellerna var medlemmar i föreningen och alla var kanske inte lika sugna på att synas.
Men alla gjorde det jättebra!
Speciellt de två som visade kläder från en sportaffär. De showade på hela tiden.
Som värsta proffsen.
En av barnmodellerna tyckte liksom inte att hon var färdig och sprang tillbaka ut på scenen när hennes mamma skulle visa sina kläder.
Färgglatt.
Där Monica är dyker såklart Emma också upp. :)
Alla samlade. Och det var nog nästan fullsatt i publiken också.
Ping: Lite mer arbetsro | Hannas historia