Min sista examen aka 240 poäng senare

Jag berättade ju här att jag bestämt mig för att läsa en magisterexamen. Redan samma höst började jag genom att läsa en metodkurs. Den fjärde i ordningen på fyra år. Kul, kul… Men just den här gav mig faktiskt lite idéer och var nyttig för min uppsats. Faktiskt.

img_6867

Gudskelov innebar både metodkursen och uppsatsen att jag var tvungen att åka till Umeå väldigt få gånger. Är ju hyfsat less den vägen nu.

img_6869

Men, som jag sagt tidigare, det är ett himla fint campus de erbjuder.

Men den mesta tiden spenderade jag antingen hemma (nackdelen med det kommer ni se snart) eller på Campusbiblioteket här i stan.

img_6795

.

img_6576

Hela våren jobbade jag halvtid och kunde ibland kombinera plugg på Campus med lunch med jobbarkompisarna.

img_6577

Har ni inte testat lunchen som gymnasieelverna erbjuder borde ni verkligen göra det.

img_6579

Lamm!

img_6580

Och semmelwrap. :P

img_6521

En av fördelarna var helt klart att det är otroligt vacker utsikt.

img_6640

En av nackdelarna med hemmaplugg var att jag inte riktigt fick vara ifred.

Vad skrev jag om då, kanske ni undrar? Jag hörde faktiskt med min chef om hon visste någon på socialkontoret som ville ha något undersökt, och hon hade hört att CFK (Centrum för kvinnofrid) var intresserade av att få sitt arbete med våldsutsatta barn utvärderat. Det nappade jag på och utvecklade det sen till att undersöka hur Skellefteå kommun i största allmänhet arbetar med barn i våldsutsatta familjer.

Jag intervjuade sex personer som jobbar med sånt och när intervjuerna är gjord återstår en av de tradigaste delarna med att skriva uppsats: Transkribering. Fördelen med att skriva uppsats är att man är rätt fri att göra det där det passar, till exempel i en stuga i Hemavan när man ändå har utförsåkningsförbud.

Jag höll ett rätt bra tempo och jobbade för det mesta med uppsatsen när jag skulle. Speciellt i slutet när jag tyckte att tiden började tryta. Egon var inte jättenöjd över att jag kom hem mitt på dagen och sen inte ägnade mig åt honom.

Jag försökte också variera mig och hängde en eftermiddag på ett kafé i stan.

Men när det verkligen började dra ihop sig var det källaren på biblioteket som gällde, utan yttre störningsmoment.

.

Klockan fyra varje dag var vi alla tvungna att gå ut medan biblioteket låstes, för att sedan gå in med våra passerkort, vi som hade den möjligheten. Sen kunde man sitta där hela natten om man ville. Det ville inte jag.

Min handledare var förstående och gick med på att ha handledning via Skype. Tumme upp för det.

Men när det var dags för opponering fick jag lov att släpa mig ner till Umeå.

Såg ni dom hotande molnen på förra bilden? När jag var färdig bröt stormen ut och det både regnade och haglade, trots att det var i början av juni.

Jag tog en liten omväg hem för att fylla vårt alldeles nya hus med saker.

Men uppsatsen då? Jodå, den blev godkänd, efter lite om och men. Precis som jag gjorde sist tänkte jag bjuda på ett litet smakprov av vad jag pysslat med. Vill ni läsa hela kan ni klicka här och läsa ”Att se bortom våldet – En granskning av arbetet med våldsutsatta barn i Skellefteå kommun.”

”Syftet med den här studien är att undersöka hur behandlare och handläggare i Skellefteå kommun arbetar med barn i våldsutsatta familjer med fokus på vilka effekter de upplever, och på det sättet bidra till en diskussion om framgångsfaktorer i arbetet med våldsutsatta barn. Kvalitativa intervjuer gjordes med tre behandlare som håller barnsamtal samt tre handläggare som utreder våldsutsatta barn på socialtjänstens individ- och familjeomsorg.

Intervjuerna analyserades utifrån en kritisk realistisk metod som utvecklats av Björn Blom och Stefan Morén, KAIMeR-teorin. I resultatet framkommer att det finns vissa faktorer som är viktiga för att behandlingen ska bli lyckad, dessa är bland annat tillit, rollöverskridande, gensvar och medvetenhet.

Studien avslutas med tre förslag angående behandling för våldsutsatta barn: 1) Behandlare bör lägga större fokus på hur den våldsutsatta föräldern mår för att denne ska kunna bemöta barnet i dess förändringsprocess. 2) Behandlingen bör gå ut på att hjälpa barnen få en trygg anknytning till en vuxen, i bästa fall en förälder eller liknande. 3) Våld i hemmet bör förebyggas och möjligheten för behandling underlättas genom utbildning i skolor och förskolor.”

Det blev inget firande den här gången, men när jag fick ett godkänt besked fick jag minsann blommor av min make.

Jag fick också ett fint diplom, lite mer lön och ett omnämnande i lokaltidningen.

Men nu räcker det väl? Jomen jag tror det. Nästa steg är ju att bli doktorand och hålla på några år och riktigt så kul tycker jag nog kanske inte det är att pendla till Umeå. Men vem vet vad framtiden har att erbjuda?

Annonser

2 reaktioner på ”Min sista examen aka 240 poäng senare

  1. Ping: Lite mer arbetsro | Hannas historia

  2. Ping: Nya målsättningar | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.