Från stockar till ved

Ska man ha ett såhär fint vedskjul så ska man väl ändå ha något att fylla det med? I vårt husköp ingick ingen skog, så det här med vedeldning kommer ju att kunna bli ett problem framöver. Men gudskelov sålde som sagt svärmor sitt hus i samma veva, och Rune, som har en egen bamsesåg, hade en massa ”bakuved” som han varken hade plats eller användning för i deras nya boende. Samtidigt har ju jag en pappa som har ohemult mycket skog och precis hade sålt en stämpling där han kunde paxa ett björkvedslass åt oss (som jag berättat om här). Men den veden måste torka ett år och Runes bakuved kommer därför som en skän från ovan.

Däremot har Runes traktor begränsad kapacitet (det finns filmbevis för det här), så lösningen blev att pappa fick kuska mellan Hemvattnet och Sjöbotten några gånger med traktor och timmervagn. Här kommer första lasset som dumpades så nära det framtida vedskjulet som möjligt.

Det ser ju inte jättemycket ut, eller hur? Men det är ungefär som en halvliter utspilld läsk. Samlat i en mugg/flaska ser det inte så mycket ut. Men om man släpper ut det på t.ex. en golv kan det ta ofattbar stor plats. Samma med den här veden.

Här funkade såklart inte timmervagn utan pappa fick plocka fram tippsläpen.

Egon, som spenderat många timmar i gräset på baksidan av huset såg minst sagt onöjd ut när han jaktmarker skändats på det här sättet.

Men stora stockar och meterlånga brädbitar hjälper ju inte oss. Så farbror Ulf fick återigen komma med sin lilla söta traktor och tillhörande kap- och klyvmaskin.

Till den här bilden skulle två klyschor funka som bildtext. Antingen ”man ska slita ut en generation i taget” eller ”veden värmer många gånger”.

Men helt seriöst har vi så himla tur som har så bra familjer som hjälper till. Första kvällen vi körde var en så härlig, solig och varm fin kväll.

Det kapades, klyvdes och stapplades i en väldigt fart.

Men det fanns såklart tid för fikapaus ändå.

Sen fick husets invånare ägna några kvällar åt att stappla det som gjorts klart dittills.

Kanske till hjälp, kanske i vägen. Vem vet?

Högen var tydligen också ett bra ställe att bo i, enligt den här illern. Eller om det var en mård.

När golvet var tomt…

… och det var såhär fint inne i skjulet…

… var det dags för kväll nummer två. I regn. Såklart.

Vi hade också hittat lite träd runt om på gården vi passade på att få klyvna.

När det mesta var staplat (utom det under presenningen) var det också dags att städa upp efter all ved. Det blev x antal skottkärror som vi fick köra bort.

Större saker fick Anton ta med sommarens stora stolthet och köra bort till en lägda där vår granne har en brännhög.

Se så fint! Precis som i stallet skulle jag nästan inte vilja veta hur många timmar som lagts på det här projektet.

Det är nästan något poetiskt över vedstaplar.

De allra tjockaste stockarna gick inte in i vedmaskinen, dom ägnade vi oss istället åt under en random semesterdag under hösten.

Och såhär såg det ut i häbret efter att vi burit dit stumpar som inte gick att stappla. En hel del har eldats upp hittills, men absolut inte allt. Innan våren kanske…

Annonser

En reaktion på ”Från stockar till ved

  1. Ping: Lite mer arbetsro | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.