Första julen i Hemvattnet

Precis som jag skrev här så blir det ju många första nu. Men inte nog med att det här var första julen i Hemvattnet, det var också första julen jag har haft julaftonsfirande hemma hos mig. En stor upplevelse bara det.

En kombination av att jag har en del semesterdagar att ta ut, samt att jag tänkte att det skulle vara en del att fixa med, gjorde att jag tog fredagen innan jul ledigt. Tanken var såklart att stöka på hela dagen, men vi fastnade i soffan hela förmiddagen. Rätt trevligt det också. Och resten av dagen städade och fejade jag.

På lördagen var det dags för ännu en första: vår första riktiga gran skulle bäras in. Jag var en gnutta mer peppad än Anton som mumlade nåt om att ”man skulle ha fått tag på tysken som kom på den här idén”.

Men in kom den! Och klädd blev det. Jag insåg dock att pyntet vi haft på våran lilla plastgran inte räckte så långt, så jag har faktiskt redan fyndat mer pynt på rean till nästa jul. Men jag är ändå nöjd. Så himla mysigt att ha en riktig gran!

Sen grydde då julaftonsmorgon och jag unnade mig, som så många gånger förr, en morgonpromenad när bara tomten (och jag) var vaken.

Fina huset i vinterskrud.

Sen fick vi faktiskt finbesök på morgonen. Farbror, kustin och kustins pojkvän tittade förbi med fina ekipage varav en hade en riktig bjällerkrage. Så stämningsfullt!

Sen var det ju det där med julefirandet då. Uppmärksamma läsare, som har koll på hur vi brukar fira, undrar kanske nu om det inte skulle vara Antons ”mammajul” och vi alltså borde ha firat hemma hos dom? Jo, det skulle man ju kunna tycka. Men eftersom de sålt huset och flyttat till en stuga som är gränsfall liten att rymma hela barnaskaran med respektive och barnbarn så erbjöd vi oss att ha jul hemma hos oss. Sen på grund av lite olika anledningar så kom inte Antons bonussyskon upp och efter många turer under hösten så blev vi till slut en lite udda samling som firade jul hemma hos oss. Men vi har ju plats, så varför inte?

Vi har ju alltid börjat firandet med fika, så den traditionen ville jag såklart hedra.

Vi hade dukat långbord i vårt numera mycket trivsamma vardagsrum, det som tidigare varit känt som änglarummet. Mer om det sen.

Vi har ett stort hus med mycket plats, men just framför tv:n är tyvärr sittplatserna begränsade.

Men Kalle ska man såklart se ändå.

Som värdinna har man inte riktigt tid att se hela Kalle när julbordet ska förebredas samtidigt. Men med mycket hjälp i köket så går det riktigt bra ändå.

Sen hade vi för enkelhetens skull gjort ett knytkalas där alla tilldelats någon eller några rätter av värdinnan (mig). Jag tyckte inte det såg ut så mycket på listan, men vi hade så himla mycket gott att jag är rätt säker på att alla var mer än nöjda.

Och trots att Anton innan jul sa att ”alla ska ta med sig det dom tar hit” så blev det såklart inte så utan vi åt rester i flera dagar. Inte mig emot.

Syster i England var såklart saknad, så vi skickade lite bilder till henne under dagen.

<3

Jag, som älskar julmat, har svårt att förstå folk som avstår att äta sånt just på julafton. Men det är väl tur att vi alla är olika.

Folkligt, festligt, fullsatt.

Som våra nya traditioner bjuder så smällde vi också smällkarameller under middagen.

Traditionell julaftonsbild vid granen.

Sen möblerade vi om litegrann och påbörjade det vi alla, men särskilt barnen, längtat efter hela dagen. Barnen fick vet att Tomten inte kunde hitta till Hemvattnet (vilken värdelös GPS han måste ha då!), men de accepterade att han ringde till Rune och bad honom hjälpa till att dela ut julklapparna.

Barnen fick öppna sina först. Enklast så. Och sen öppnade vi vuxna i tur och ordning.

Dagen därpå kom så renarna, dock utan tomte, och en dag försenat. Kanske hade de ändå gått vilse på vägen till Hemvattnet?

Jag är ju en flitig promenerare medan Anton tycker att en promenad per år, ofta kring jul, är lagom. RIktigt trevligt att få sällskap. Och vi sprang på en del grannar också. De var säkert lika förvånade som jag men var artiga nog att inte visa det.

Juldagen fortsatte i ett sånt där härligt ledigt-slöande.

Samma med annandagen, fast då började jag faktiskt plocka bort tomtarna så försiktigt. Och sen var 2017 års julledigheter över.

3 reaktioner på ”Första julen i Hemvattnet

  1. Ping: Lite mer arbetsro | Hannas historia

  2. Ping: Änglarummet | Hannas historia

  3. Ping: Vårvindar friska… | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.