En fantastisk valborgshelg

Efter att ha stannat på svensk mark i över ett år blev det två resor på kort tid i våras. Först till Krakow i början av april, sen till London i slutet av april. Upprinnelsen till den här resan var jag och min önskan att få se en musikal som jag hört så mycket om och som började spelas i London under första halvåret av 2018. Jag och Erika hade pratat om att det skulle vara kul att åka med mamma någonstans, och London är ju nära och bra till för henne.

Första kvällen besökte vi mysiga Covent Garden, där vi drack vin, åt italiensk mat och…

… tittade på gatukonstnärerna som underhöll på många olika sätt.

Dom här killarna blev vi så himla imponerade över, dom dansade breakdance och var riktiga akrobater.

Dag 2 var en söndag och vi skulle såklart till favvo-stället Spitalfields, där den enda bilden jag lyckades ta var på toagolvet inne på Leons när vi åt frukost. Kanske har jag varit där så ofta att jag ”fotat mig mätt”?

Överlag var jag rätt dålig på att ta bilder, men här är i alla fall en när vi är på väg tillbaka till lägenheten. Vi bodde nära Kings Cross vilket gjorde förflyttning tvärs och kors genom staden väldigt enkelt.

Puben ”The water rats” låg alldeles runt hörnet och blev vårt ”stamhak” där vi åt lunch den andra dagen. Det visade sig vara en riktigt berömd pub. På bilderna syntes dels gruppbilder på de som varit engagerade i välgörenhetsorganisationen The water rats (som såklart hade sina möten på puben, mest kände medlemmen var Charlie Cahplin) och dels de artister som spelade på den minimala scenen. Vad sägs om Oasis, Katy Perry och Bob Dylan?

Engelsk pubmat, kan man väl aldrig bli trött på?

Vi hade inte så mycket bokat utan när vi kom dit kollade vi först om vi kunde hitta några fler musikalbiljetter. Nope. Men jag hittade en akrobat-/cirkusföreställning som lät intressant, och där det fanns biljetter kvar. Och återigen blev vi sjukt imponerade. Hur stark och smidig kan man vara egentligen?

Och våglig? Knivkastare är inget jag nånsin skulle ge mig på att jobba som. Inne i stålgloben kom det sen en galning som körde motorcykel där inne. Han fick sen sällskap av en… två… och tre till. Som mest var det alltså fyra samtidigt som körde runt, runt och aldrig krockade. Häftigt.

Tydligen var det någon form av ”cirkus 250-årsjubileums”-föreställning.

Middagen blev på den här thailändska resturangen som hade fantastiskt god och alldeles lagom stark pad thai.

På måndagen lotsade Eriks oss till ännu en häftig marknad: Camden market. Den håller alltså till i vad som förr i tiden var stall där engelsmännen fick inkvartera sina hästar när de skulle in till London. I alla de här valven var alltså stallplatser.

Marknaden var varierande, färgglad, lite rörig och väldigt charmig.

Charmig var också personalen på den restaurang/pub där vi åt lunch. Däremot hade de lite dålig koll, vi höll aldrig på att få betala.

Camden i sig är väldigt färgglad och charmig. Rekommenderas!

Sen var det då äntligen dags för resans höjdpunkt. Innan föreställningen hade vi bokat bord på Zizzi, en väldigt gemytlig italiensk restaurang med vedugn ute i restaurangen och fantastiskt god mat.

Hamilton spelades såklart på West end, och på vägen mellan restaurangen och teatern sprang vi på en väldigt imponerande kyrka, Westminster Cathedral. Det visade sig vara största kyrkan för katoliker i England och väldigt vacker, både utvändigt och invändigt.

Sen var det äntligen dags! Jag var så övervänt att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Och jag blev inte besviken.

Här kanske det är på sin plats att förklara min besatthet av den här musikalen. Den handlar om Alexander Hamilton, en av USA:s grundare. Musikalen har som blivit ett fenomen i USA, dels eftersom att de flesta rollerna spelas av människor med annan hudfärg än vit, dels för att den innehåller typ alla musikstilar (hip hop, rap, mer musikaltoner, ballader). Ända sedan innan den var klar har mannen som skrivit allt (Lin Manuel Miranda) blivit uppmärksammad av Barack Obama och blev inbjuden flera gånger för att uppträda i Vita huset. Den har också satt mycket fokus på USA:s grundande och historik i en tid då många oroas för landets framtid. I flera av de podcaster jag lyssnar på har Hamilton varit ett återkommande samtalsämne, och när jag insåg att den skulle spelas på vår kontinent blev jag minst sagt peppad på att få se den.

Sen gjorde det ju inget att Alexander Hamiltons livsöde är väldigt fascinerande. Tidigt föräldralös, verkar ha varit ett ekonomiskt geni som tog sig upp till absoluta toppen och sen dog (spoiler alert!) i en duell mot en av sina fd vänner som blivit ärkefiende.

Musiken, scenografin, skådespelarna, koreografin! Magiskt bra.

Och det tyckte inte bara jag. Stående applåder och mitt sällskap höll också med: det var en riktigt, riktigt bra musikal.

Sen återstod bara en riktig engelsk frukost på The water rats innan jag styrde kosan hem till Hemvattnet och de andra tog tåget lite mindre norrut, till Macc och en väntade Lovisa.

Annonser

3 reaktioner på ”En fantastisk valborgshelg

  1. Ping: Som en riktig globetrotter | Hannas historia

  2. Ping: Det sämsta på mycket länge | Hannas historia

  3. Ping: Året som gått och året som kommer | Hannas historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.