17 år senare

Jag tillfrågades som sagt att fota ett balpar. Tjejen i parets mamma bodde som liten granne med oss i Brönstjärn, och de hade koll på att mamma hade en perfekt balbil. Det var så det började. Tyvärr hade de lite otur med vädret. Gudskelov var det uppehåll precis när vi fotade, men det var både kallt och blåsigt och stackars Wilma frös nog ganska mycket i sin tunna klänning.

Men de var så himla fina!

<3

Och kylan syns som tur är inte på bild.

En sån cooling.

Min absoluta favoritbild från vårat bröllop är ju en sån här avståndsbild, så jag försökte ta en någorlunda likadan även till dem.

Men även bilder i halvfigur, såklart.

Det var faktiskt Eli som poängterade vikten av att ta en hel del individuella bilder. Bröllopsbilder har man knappast kvar om äktenskapet tar slut, men balbilder är kul att ha även om förhållanden skulle råka ta slut.

.

.

Och så var det dags för dom klassiska gå från…

… titta bak…

… och titta på varandra-bilderna.

En ivrig chaufför när det var dags för bilbilderna.

För det är klart att Miss Morris skulle få vara med på bild också!

:)

Det är sällan en fotograf fastnar på bild, lite kul ändå. Tack/betalning för de här uppgifterna var en middag i Wilmas föräldrars stuga en solig sommarkväll. Jag hade gärna gjort det ändå, men en middag tackar man väl aldrig nej till?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.